För minnen och grunda analyser i stunden

Idag har bilen körts iväg till verkstaden för att få kontakterna till framlyktorna bytta, och för att se om det går att lösa låsproblemet med bilen. För tillfället står bilen konstant olåst, vilket kanske är lika bra, då går väl mindre sönder om någon försöker ta den.

 

Har även kikat på Uppdrag Gransknings, på förhand, intressanta program om skjutningarna i Göteborg, och i synnerhet i Biskopsgården. Nu var programmet inte så intressant eftersom få som intervjuades vågade säga något intressant. Det var dock en kille som hävdade att grupperna som skjuter på varandra snarare är små kompisgäng än mer seriösa gäng, och det var jag kanske inte helt insatt i innan. Annars var det mycket dumheter, bland annat ett tjejgäng, som hävdade att de absolut inte skulle kunna vittna, vilket jag förstår, men som tyckte att polisen gjorde ett uselt arbete som inte lyckades gripa någon för skjutningarna. Jag skulle inte heller vilja vittna, men jag förstår ju ändå att utan allmänhetens hjälp är polisen rätt maktlös i en rättsstat. Sedan pratades det också om att människor gått arbetslösa i många år, och inte varit utanför Biskopsgården överhuvudtaget, och där ser jag mest ett egetansvar än att bara gnälla på samhället. 

 

Vad kan man göra åt sådana här problem? Ullenhag och Ylva Johansson diskuterade det efteråt. Att höja straffskalan för vapenbrott är ett bra sätt, för i de lägena behövs det inte så mycket vittnen, men straffet måste ändock vara rimligt. Jag tror även att fler poliser i området är ett bra sätt. I programmet åkte journalisterna runt med ett par poliser som jobbade i området, men jag tror att det skulle vara bra men ännu mer sådant. Fler lokala poliser åt Sverige :-). De diskuterade även att få fler folk i arbete, och det är bra på pappret, men det är inte så enkelt att bara trolla fram nya arbeten. Diverse åtgärder när det gäller jobb, och som inte ger riktiga jobb, brukar väl sällan fungera? Ylva Johansson sa dock en väldigt bra sak, och kanske det bästa någon sagt på länge i invandringsfrågan, och det var att vi inte behöver någon integrationsminister, utan mer se problemen som samhällsproblem och inte integrationsproblem. För när vi nämner integration, eller att det är så synd om den och den, så delar vi upp befolkningen i vi och dom. Försök istället se alla som en del av samma värld, och samma problem.