För minnen och grunda analyser i stunden

Klockan är snart halv 3 på natten, och jag kommer inte tycka detta är lika allvarligt imorgon bitti när den lätta berusningen har gått ur, men jag känner att det är fegt att skriva imorgon när jag känner annorlunda, när jag är en något annorlunda person, den jag är främst.

 

Ikväll kom en gammal bra kompis över, han hade sina förhoppningar, jag hade mina, och egentligen var de ganska lika. Han hade sina önskemål, jag hade mina, det blev som jag ville denna gång. Jag köper det, men inte det följande...

 

Av någon anledning var jag egoistiskt förblindad, och det finns inga rationella förklaringar, endast känslomässiga, vilket gjorde att jag inte ville gå vidare. Trots lätt pinsamt beteende ville jag stanna kvar. Det hela slutade, åtminstone ikväll, i debacle och ingen blev lycklig.

 

Det är långt ifrån så att himmelen har trillat ned, nästan fånigt, men det dåliga samvetet gnager starkt. Förlåt!