Let's go hawks, let's go hawks!

I morse stack Christine iväg på någon dansträning och jag åkte till de svenska kvarteren i norra Chicago; Andersonville. Det är en stadsdel som tidigare befolkades av många svenska emigranter och som fortfarande försöker hålla kvar en del svenska traditioner. Där finns nu ett svensk-amerikanskt muséum och någon svensk restaurang och taverna. Jag åkte dit och kikade runt lite och besökte muséumet vilket handlar om hur svenskarna emigrerade och levde i USA. I övrigt har muséumet en våning för barn där barnen på ett lekfullt sätt kan lära sig om svenska traditioner och svenskarnas emigration till USA. Många som arbetade där var vad jag skulle tro volontärarbetande pensionärer, och de två jag pratade lite mer med hade båda far- och morföräldrar som emigrerat från Sverige. I muséumet finns en liten butik som säljer en del svenska produkter, så jag fick möjligheten att köpa saltlakrits :-).
En av många skyltar som visar att en befinner sig i Andersonville.
Det svensk-amerikanska muséumet.
 
När jag kände mig klar med det styrde jag kosan mot den svensk-inspirerade resturangen Svea Restaurant, som ligger i princip mittemot muséumet. Där beställde jag köttbullar, bruna bönor, potatis, bacon och brunsås, vilket kändes extra svenskt nu när jag är i utlandet. Jag fick även nöjet att prata en kort stund med ägaren Scott, eller det var mest han som pratade med mig, han tyckte nog det var lite kul att jag var svensk :-).
 
Sedan åkte jag tillbaka till Downtown för att möta upp Christine i Millennium Park, och det främst för att kika på och ta lite foton av Cloud Gate, eller The Bean, som den nog kallas i folkmun. Det är en stor skulptur i form av en böna som speglar allt i sin omgivning. Kanske inte jättespeciellt, men populärt.
Cloud Gate/The Bean i Millennium Park.
 
Efter det kilade vi iväg till Willis Tower, men vi bestämde oss för att åka upp där imorgon istället.
 
Under morgonen hade jag på chans frågat i receptionen här på motellet om Chicago Blackhawks var kvar i Stanley Cup? Det är de tydligen, och som grädde på moset skulle de spela match hemma senare på kvällen. Jag fick hjälp med att söka efter biljetter på nätet, och det fanns rätt många kvar, så jag köpte en ståplats för ca 100 USD, så således har jag spenderat hela kvällen i United Center här i Chicago och kikat på Chicago Blackhawks mot Minnesota Wild. Min ståplats var inte superbra, men tillräckligt bra för att se matchen hyggligt, och Blackhawks vann, aningen orättvist, med 4-3. En kanadick lyckades spilla ut sin öl på min fot, och fick tydligen dåligt samvete, för han gick och köpte en öl åt mig som plåster på såren. Jag vet inte hur det är på svenska elitseriematcher, men här hade de för sig en del stolligheter med publiken. Kameran zoomade vid en tidpunkt in par så att de skulle pussas, och en annan gång zoomade kameran in de fans som gjorde sig till mest, vilket var lite småroligt. En annan udda sak var att typ ingen åkte till och från matchen med tunnelbanan som ligger några 100 meter därifrån, helt galet, alla åker bil i det här landet.
United Center.
Första perioden!
 
Vi har också hunnit med lite deep dish pizza under dagen, vilket är pizza med tjock botten och som ska vara riktigt bra här i Chicago. Vi käkade vår pizza på Lou Malnati's.
Deep dish pizza.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0