Makedonski
Hemma nu igen efter en ny resa till Makedonien.
13 april 2016
Jag gick lite tidigare från jobbet så att jag inte skulle behöva stressa iväg till Skavsta. Eftersom bilen skrotades efter min förra egna Skavsta-resa så var tanken att jag skulle åka tåg och buss denna gång. Lita på tågen i Sverige går ju dock inte, så det tåg som skulle ta mig till Hallsberg var inställt. Det gick en ersättningsbuss, men jag trodde inte den skulle komma fram i tid till min anslutning i Hallsberg, vilket jag dock tror att den kan ha gjort. Jag hoppade istället på ett senare tåg till Hallsberg. Framme i Hallsberg hade dock anslutningståget till Katrineholm redan gått. Ingen jättefara på taket eftersom jag var ute i god tid, så jag väntade in nästa tåg till Katrineholm. I Hallsberg träffade jag även min jobbarkompis Thierry som bor i Katrineholm, så jag hade sällskap. Detta tåg blev dock väldigt försenat, så när vi kom fram till Katrineholm hade den tänkta anslutningsbussen till Nyköping gått... Nu var det nära att jag skulle missa mitt flyg, men Thierry ställde upp och skjutsade mig från Katrineholm till Skavsta :-). Otroligt vänligt, och jag är oändligt tacksam för det.
Sedan gick resan dock bra. Wizz Air-flyget var i tid, och det var inte samma plan som jag och Tobias åkte med sist vilket var väldigt trångt, utan det här var en vanlig rätt rymlig 737-800. Nere på den lilla Alexander the Great airport i Skopje gick det snabbt genom passkontrollen, och rätt snart kom Ivana med några kompisar och hämtade upp mig för transport till mitt hostel.
Jag hade bokat in mig på Urban Hostel & Apartments vilket är samma ställe som jag och Tobias bodde på sist. De första två nätterna hade jag en egen lägenhet :-).
Lägenheten, större än min egen, vilket iofs inte är någon bedrift. 35 euro natten.
Mer blev det dock inte denna dag eftersom klockan nu var runt 1-2 på natten. Nattinatt!
14 april 2016
Efter lite frukost på hostelet mötte jag upp Ivana för en liten vandring runt i Skopje. Vi började med att sätta oss på något smoothie-hak där jag köpte en smoothie som endast gjorde att den gamla bekantingen till magkatarr gjorde sig påmind. Den försvann dock senare när vi gick och köpte kebab :-).
Vi vandrade sedan ned till centrala Skopje och Macedonia Square som var under väldig ombyggnad när jag och Tobias var där. Nu var torget inte längre avstängt och väldigt vackert.
Säga vad en vill om alla kostnader för dessa statyer och nya hus med antika utseenden, men det blir ändå en rätt fräck gatubild.
Floden Vardar och de nya byggnaderna.
Vädret var helt perfekt med omkring 25 grader, och så var det under hela resan.
Det blev sedan en Skopsko öl på den irländska puben nere vid floden med några kompisar till Ivana. En rätt bra öl faktiskt.
Med anledning av att det var demonstrationer planerade till 18.00 och delar av centrum avspärrat för biltrafik blev det så att jag gick till mitt hostel för att undkomma eventuella kravaller. Demonstrationerna berodde på att presidenten hade beslutat att inte åtala folk som varit inblandade i en skandal häromåret. Det är dock inte bara det utan alla makedonier är trötta på fattigdomen och korruptionen som är i landet. För mig blev det att istället att kika på Liverpool - Borussia Dortmund i min lägenhet, vilket visade sig bli en helt galet underhållande match. Innan var det även ett inslag om svenska fotbollslandslaget :-). En ganska lugn torsdag med andra ord, och jag åt inte ens middag. Ganska skönt att ta det lugnt på semestern :-).
15 april 2016
Denna dag innebar en hel del valmöjligheter där jag hela tiden valde det lugnaste alternativet. När jag käkade frukost träffade jag en fransman från Bordeaux som var på väg till Pristina. Min tanke med resan från början var bland annat att åka till Pristina. Jag funderade lite snabbt på att följa med honom dit, men eftersom jag delvis åkt till Skopje för att träffa Ivana och andra som jag och Tobias träffade förra året, kände jag att det kanske skulle vara lite ogint.
Istället valde jag att möta upp Ivana vid St. Clement-kyrkan, men hon var sen så jag blev lack och drog däirfrån. Någon kvart senare kopplade jag på mobildata (vilket är väldigt dyrt i Makedonien) och skrev att jag satt på en restaurang, jag väntade dock inte in något svar innan jag stängde av mobildatan igen. Hon kom dock till restaurangen sedan, men stämningen var väl inte på topp.
Efter det knallade vi bort till Old bazaar, vilket är ett område med massa restauranger, pubar och försäljning, och mötte upp en kompis till Ivana, Victoria, och jag drack ett par öl. Sedan var klockan runt 18.00 igen och det skulle demonstreras även denna kväll, så jag gick tillbaka till hostelet med ett kort stopp för en markrone-kaka.
Old Bazaar i Skopje.
Äntligen ett Skopsko-glas. På alla andra ställen innan hade de serverat ölen i fel glas. Illa!
Tillbaka på hostelet var det lugnt. Jag började prata med några homosexuella från en rad balkan-länder och vilka var på någon HBTQ-konferens i Skopje. De tyckte att jag skulle följa med på gay-klubb, men jag kände mig tveksam till det, så jag tackade nej. Några andra verkade inte vara intresserade av utgång, och tanken var att vi skulle åka rätt tidigt till Ohrid morgonen efter. Det blev således inte mycket mer för mig denna dag.
Jag hade således två möjligheter att göra något udda, men jag valde annat...
16 april 2016
Tanken var som sagt att vi denna dag skulle åka till Ohrid och det vid typ 10.00 på morgonen eftersom det är drygt ett par timmars bilresa dit. Jag vet dock inte när vi kom iväg, 13-14.00 någon gång kanske, vilket gorde mig rätt lack. Sedan spelades det en massa skräp-musik alldeles för högt i bilen, men jag kände inte att klaga var rimligt för det hade tagit längre tid med buss osv.
Resan mellan Skopje och Ohrid var dock väldigt vacker med massa berg. Korset hade jag dock svårt för. Lite så att en vill att makedonierna ska försöka komma in i verkligheten... Vi kom fram till Ohrid utan större problem, och jag tror att det även skett utan Guds inverkan.
Alexander som körde visade sig vara en trevlig snubbe, och även Victoria var med.
Ohrid visade sig vara en riktig pärla. Ohrid är en stad som ligger vid Ohrid-sjön som är en av Europas djupaste sjöar och typ svingammal. Det finns unika arter i sjön och sikten i vattnet är ovanligt bra. Staden Ohrid sägs även ha 365 kyrkor, en för varje dag samt att staden är på UNESCO:s världsarvslista.
Jag, svanar och Ohrid-sjön. Tror även vi skymtar Albanien på andra sidan.
När vi kom fram till Ohrid gick vi rätt direkt till en restaurang för att äta. Jag hade fått in bröd till maten och Victoria frågade om hon fick smaka, men så kom hon på att det kanske var mjölk i brödet, vilket hon då inte kunde äta som fastande ortodox kristen. Socialt inkompetent i kombination med intresse undrade jag vad grejen är med den ortodoxa fastan när de ändå äter allt förutom typ kött? Jag fick svaret att det var lite tradition och att det var en rening av kroppen. Vadå för rening undrade jag? "Bullshit!". Är ju snarare en diet menade jag, och snart hade jag även Ivana emot mig. Ja, ja idioter... men jag kände ändå att jag skulle försöka rädda situationen och hävde ur mig "ja, men det är ju bra om en vill gå ner i vikt", vilket kanske inte föll helt i god jord med tanke på att Victoria kanske inte är pinnsmal. Bra jobbat Andreas!
Men det blev snart bättre! Vi mötte upp med en morbror/farbror till Victoria och några andra lite äldre karlar på en restaurang vilket var himla trevligt. De bjöd på rakia och morbrorn/farbrorn visade sig vara en hejare på historia, så efter att de ätit klart fick jag en rejäl guidning runt i Ohrid. Hur trevligt som helst!
Rakia-gänget :-).
Vi gick omkring i de smala gränderna i Ohrid för att komma till den kyrka som brukar få symbolisera Ohrid.
Ohrid-sjön från en annan vinkel :-).
Sveti Jovan Kaneo - Kyrkan från 1200-talet som brukar vara på alla bilder från Ohrid. Vacker utsikt och fin stämning.
Lagbild vid ingången till Sveti Jovan Kaneo.
Jag fick sedan en mängd information om en antik teater vi besökte och om det bysantiska riket osv. Väldigt intressant! Denna guidning gjorde att besöket till Ohrid blev ett toppenbesök. Min tanke innan vi åkte hit var att vi skulle stanna där en natt, men så blev det inte av någon anledning utan vi körde hem i mörkret. På vägen hem körde en bil framför oss på en katt :-(. Vi var sedan tillbaka i Skopje omkring 00.00. Det verkade inte som de som var med till Ohrid hade några planer på att förlänga kvällen, även om jag tyckte de agerade underligt. Det pratades istället om att gå upp tidigt dagen efter för att åka till Matka eller Kumanovo, vilket jag hade en aning svårt att tro på. Jag gick således hem till hostelet för att se om några skulle ut där, men förutom de homosexuella var det inga där. Jag hade även träffat ett par norrmän på hostelet innan, men de hade gått och lagt sig eftersom en av dem blivit av med sin plånbok. Så jag gick också och lade mig.
17 april 2016
Som jag hade förväntat mig blev det inget Matka eller Kumanovo utan Ivana hörde av sig framåt 12 eller något och undrade om vi kunde mötas upp, vilket jag tyckte vi kunde, och jag sa att jag ville äta någonstans.
När jag var på väg iväg så skulle jag lägga min laddare i min resväska, och då upptäckte jag att min resväska med mitt pass var borta... Jag frågade snubben i receptionen om han kanske hade sett min väska någonstans, men icke. Det som hade hänt var att de homosexuella hade råkat tagit med min väska av misstag. Som tur var visste han i receptionen var de hade tagit vägen och fick tag i det hotell dit de flyttat. Där hittade de min väska och efter någon timme kom min väska tillbaka med en taxi tror jag. Jag var inte där när väskan kom tillbaka, men jag antar att det var en taxi :-).
Vi möttes upp och gick till någon högljudd bar där de inte serverade mat. Är det en kulturkrock eller är hon dum i huvudet på riktigt tänkte jag? Det slutade med att jag gick till restaurangen mitt emot och käkade och kikade på fotboll. Några andra kompisar skulle snart möta upp Ivana där vi var först, så det var inte så att hon blev ensam någon längre period, men jag käkade så långsamt jag kunde. Sedan gick jag tillbaka och sade hej då för att ta mig till mitt hostel där min taxi till flygplatsen väntade.
Jag fick aldrig något grepp över Ivana. Jag vet att jag och Bias tyckte hon var lite småknepig redan när vi träffade henne första gången, men jag trodde nog jag skulle förstå henne bättre nu, men icke hehe :-).
När jag sedan steg på planet för att åka hem frågade flygvärdinnan om jag var Andreas? Jo svarade jag lite förvånat. Du kan få sitta vid nödutgången om du vill? Jo varför inte svarade jag. Då kände tydligen Ivana en av flygvärdinnorna, så hade de fixat så att jag fick bästa platsen på flyget samt gratis kaffe och godis osv. Hehe, bästa flygningen ever. Sedan satt jag bredvid en äldre albansk herre som bjöd in mig till hans hus i Skopje och berättade om sitt liv som asylsökande och hur han kände många höga tjänstemän i Makedonien :-). Han tog mitt nummer, får se om han ringer.
Även om jag låtit lite irriterad i detta inlägg så har resan varit riktigt bra och jag är tacksam för allt som Ivana och makedonierna gjort för mig. Jag kan verkligen rekommendera Skopje för några billiga och annorlunda dagar.
Kommentarer
Trackback
