För minnen och grunda analyser i stunden

När jag cyklade hem från jobbet i fredags såg jag min missbrukande granne på hennes balkong och vi hälsade lite modest. Framåt kvällen när jag hade tränat och satt och käkade samt kikade på en utmärkt dokumentär om huruvida Bonos och Geldofs insamlade pengar gjort något nytta, ringde det på dörren. Där utanför stod grannen, påverkad men ändå redig, och ville prata om hennes situation. Hon berättade om att hon håller på att bli vräkt och att hennes mamma nyligen blivit vräkt och om hennes uppväxt i en missbrukarfamilj och moderns "voltor" på Hinsan osv. Vidare berättade hon om att hon inte skulle klara av att bli bostadslös och att hon aldrig varit det förut. Ingen vacker berättelse således, men samtidigt kan det vara svårt att lite på en missbrukare. Jag informerade henne i sin tur om att det inte är några problem så länge det inte är "liv" typ en tisdagsnatt för att jag arbetar under veckorna. Vi kom till slut fram till att jag ska ringa henne nästa gång jag störs och om ingen svarar slår jag in hennes dörr innan jag ringer störningsjouren. "Slå in" är givetvis en överdrift, men hon tyckte det var bra när jag gjorde det en annan gång trots att hon sa att hon då blivit så rädd att hon nästan kissade på sig... Hennes ord.

 

Den där dokumentären var för övrigt riktigt intressant och handlade om hur Bono och Geldof fått västvärlden att skriva av typ alla skulder till U-länderna i Afrika. Sedan var temat huruvida det i sin tur egentligen gjort någon nytta för länderna i fråga. Det lär knappast ha varit till deras nackdel ialf. Trots detta intervjuades några afrikanska aktivister som tyckte allt var fel utfört.. Jag kan köpa mindervärdighetskomplexet i att den vita mannen hjälper de fattiga, men är det bättre om de/vi inte gör det? Jag har svårt att se att en skuldavskrivning är till låntagarans nackdel oavsett vem som ser till att den utförs?

 

Jag läste även igår igenom den omskrivna internrevisionen om "Effektiviteten i asylprövningen". I sak är den ganska bra och rätt roligt skriven. Slutsatsen är att asylprövningarna borde kunna producera fler beslut, och det kan jag delvis hålla med om. Enligt statistiken i rapporten har varje handläggare de senaste åren producerat ett beslut i veckan ungefär, drygt 40 per år. Som jämförelse fastställde jag över 20 beslut förra veckan... Så det mesta handlar om komplexiteten i ärendena och om de är positiva eller negativa. Som synes är det svårt, kanske omöjligt, att göra en sådan här revision som ni ser när jag då producerat halva års-arbetet på en vecka... Det finns så många aspekter av arbetet som inte går att mäta ordentligt. Något som revisionen fick kritik för var formuleringar om curlade 80-talister osv. Där håller jag dock helt med revisionen. Jag har jobbat rätt många år på Migrationsverket nu och det är tydligt att det är väldigt många som arbetar där som är väldigt karriär-lystna, tror de är bättre än vad de är, på gränsen till "hur i helvete klarade ni er igenom universitetsstudierna?" samt att många är uppfostrade i en allt till alla attityd som inte fungerar. Inte det att de/vi är slöa men vi är barn av 60-talets flummiga vänstervågsfolk. Summa summarum, trots/tack vare några klantiga formuleringar så är revisionen bra. Läs den!

 

Igår var det 30-årsfest hos Gustav vilket var trevligt och i eftermiddag/kväll blir det Behrn Arena.