För minnen och grunda analyser i stunden

Jag har precis sett Kent-dokumentärerna på SVT Play. Verkar vara trevliga grabbar, men jag tror aldrig jag hade blivit bästa kompis med Jocke Berg. Det är ju iofs ingen risk att det skulle bli så heller :-). Det som mest slår mig när jag ser dokumentärerna är dock att det känns som jag missat något. Jag vill förstå känslan av att vara så frälst av ett band som så många verkar kunna bli. En anledning till att jag aldrig blir det är väl för att jag inte har tålamodet att grotta ned mig i texter och dylikt. Jag har väl genom åren känt att texter har haft sina poänger, men aldrig känt att en text talar till mig, eller beskriver hur jag känner. Det måste väl bero på att jag sällan grottat ned mig i texterna ordentligt, och det stör mig lite, känns som jag missat något. Jag vill vara en del, jag vill förstå...