Dublin
Nu sitter jag på bussen hem från Arlanda och ska se om jag kan få lite skrivet under vägen.
12 november 2016
Nettbuss tog mig utan problem upp till Arlanda, men jag kom dit lite väl tidigt. Jag blev en aning överraskad över att jag var tvungen att visa pass för att komma vidare på Arlanda. Antar att Irland inte är med i Schengen, vilket jag borde veta...?
Några asiatiska dumplings blev det under väntetiden och flera Värvet-intervjuer. Jag delar tydligen en hel del tankar med Mårten Andersson vilket överraskade mig.
Till slut var det dock dags att borda SAS rätt gamla Gisla Viking för att flyga till Dublin. Ett par timmar senare var jag framme i Dublin.
Blir ju inte jättebra bilder genom ett flygplans-fönster, men jag satt dock och funderade på varför så många människor vill förstöra den här ofta otroligt vackra världen?
Framme på flygplatsen i Dublin beställde jag den första av flera Guinness-öl under resan medan jag väntade in mitt resesällskap. Sedan blev det Uber-taxi till Cassidy's Hotel inne i Dublin. Uber i Dublin var dock vanliga taxi-bilar, så jag vet inte om det var billigare än vanlig taxi.
Nu hade klockan börjat smyga fram till riktig kväll, så det var bara att checka in för att sedan gå ut och äta. Middag blev det nere i Dublins partaj-kvarter, Temple Bar. I Temple Bar finns det hur mycket barer och pubar som helst och är väldigt passande för de som vill ha en party-helg och bara hänga på en ganska liten yta för att inte tappa bort sig :-).
Vår middag inmundigades på Quays Irish Restaurant. Denna lördagskväll var det väldigt mycket folk där och ganska rörigt. Jag beställde in någon köttbit som jag fick medium rare. Helt ok, men inget utöver det vanliga. Det mest intressanta med restaurangen var just att det var trångt och rörigt.
Sedan gick vi vidare för att hitta något ställe där de serverade Irish coffee, men där vi hamnade fanns det inte, så det fick bli whisky sour istället. Sedan avslutade vi kvällen på något danshak där det mest spännande var att de spelade massa gamla klassiker, bland annat Cut'n'Move. Vi gick dock hem rätt tidigt.
13 november 2016
För att fortsätta på den inslagna och rätt ohälsosamma vägen blev det en riktig irländsk frukost på den till hotellet närliggande puben Murray's. Gott, men antagligen otroligt onyttigt. Säkert bra för mina järnvärden dock :-).
Färgglatt...
Sedan blev det en liten rundtur i centrala Dublin. Dublin är inte så stort vad det verkar, så en kommer rätt långt genom att bara knalla genom staden.
Floden Liffey som rinner genom Dublin och Ha'penny-bridge som är Dublins mest kända bro skulle jag tro.
En muffin senare var det dags för en walking-tour med Sandemans, och den här var riktigt bra. Många gånger leds de här turerna av någon inflyttad "turist", eller någon som pratar lika knagglig engelska som jag, men vi hade turen att få gå med en riktig irländare i 50-årsåldern. Under turen fick en som vanligt otroligt mycket information och vi passerade bland annat slottet, puben där U2 slog igenom och Trinity college.
Jag och slottet i Dublin. Här någonstans blev bland annat Irland självständigt :-).
När turen var klar och jag hade gett guiden ovanligt mycket dricks och berättat för honom att han var den bästa guide jag haft på dessa turer gick vi tillbaka till hotellet en sväng innan det var dags för nästa äventyr, en trerätters middag där musik och information om Irlands mer vidskepliga historia ingick.
Detta skedde på restaurangen The Brazen Head och vi fick dela bord med ett amerikanskt par och några engelsmän. Amerikanerna var inte helt tillfreds med valet av Trump. De var för övrigt från den gamla svenskbygden Minnesota. Engelsmännen var från Nottingham, och de satt lite längre bort så de pratade jag inte så mycket med.
Hela grejen gick alltså ut på att vi åt under tiden som en gubbe berättade om en massa folklore från Irland. Både bra, intressant och lite annorlunda. Vid ett tillfälle kom det även in ett par gubbar och spelade lite gamla traditionella irländska låtar där vi fick klappa med.
Det här var en söndag, så när det var klart så gick vi hem för att sova.
14 november 2016
Nu hade jag skrivit en del, men det blev något fel... Det är bara att göra om.
Dagen började med en mer nyttig frukost denna gång. Det blev en sallad och kaffe på Esquires Coffee, men sedan blev dagen mer onyttig, för det var dags för ett besök till Guinness Storehouse. För att komma dit beställde vi en Uber, och denna gång var det en ugandier vid namn Moses som körde, och vi hade en hel del att prata om :-). Jag missade dock att swahili var huvudspråket i Uganda, vilket jag borde kunna.
Guinness Storehouse är väl någon form av museum över det mesta som har med Guinness att göra. En får information om hur Guinness tillverkar sina ganska få ölsorter, men det är även information om företagets reklam osv. Hela rundturen går ut på att en börjar i botten av huset och går uppåt. På översta våningen ingår en väldigt färsk Guinness-öl på tapp i priset.
Utanför Guinness Storehouse, och det var inte bara jag som tog en sådan här bild :-).
En riktigt färsk Guinness-öl med lite utsikt över Dublin i bakgrunden.
Guinness Storehouse är inte ett besök i själva bryggeriet om någon trodde det. En får inte se något av den riktiga bryggningen så att säga, vilket en får på andra bryggerier. Det var också ganska mycket folk där trots att vi var där en måndag i november. Högst uppe i baren var det därmed svårt att få en sittplats. Jag tycker dock det var ett trevligt besök, och det är inte överjävligt med information som gör att det blir svårt att greppa det hela. Besöket tog för oss drygt två timmar. Ett alldeles utmärkt besök för den som vill lära sig om öl och Guinness som märke.
Efter besöket blev det lite mexikansk mat på Cafe Azteca innan vi fortsatte till Irish Whiskey Museum. Mexikansk ägare från Mexiko City, kändes genuint :-).
Irish Whiskey Museum är ett ganska nytt museum där en inte helt överraskande får lära sig om irländsk whisky genom en rundtur med en guide. Här är det bra om en har lite förkunskaper om whisky för att en ska få ut något av det. Något jag lärde mig var att ordet whisky kommer från det gäliska ordet "uisce beatha" och att det finns något som heter grainwhisky och pot still-whisky. Även att ordet "whiskey" med ett extra e från början var en kvalitétsstämpel på att whiskyn var från Dublin.
På slutet fick vi prova några irländska whisky-sorter. Powers har tydligen länge varit Irlands mest populära whisky men nu har Jameson gått om efter en reklamkampanj. En fick även ett litet glas på köpet.
Snubben som ledde provsmakningen verkade för övrigt lite dragen själv :-). Det var ju sent på eftermiddagen...
Det här besöket tog ungefär en timme och var trevligt, men ger absolut mest til den som är whisky-intresserad. Det är alltså inte ett besök till något av destillerierna utan bara ett vanligt museum.
På kvällen sedan blev det ett besök till den oerhört charmiga fisk- och skaldjurs-restaurangen Klaw. Här beställde vi bland annat ostron. Jag tror inte jag hade ätit ostron förut, och det var lite annorlunda. Vi fick information om att vi skulle prova att äta dem precis som de var utan något på ostronen. Det smakade främst salt och nästan lite äckligt. Väldigt mycket smak av hav. Vi provade dock ändå till slut med lite citron i och då smakade det väldigt mycket bättre :-).
Ostron.
Första gången jag äter ostron i mitt liv :-).
Restaurangen var väldigt liten och det spelades härlig gammal amerikansk musik. Absolut värt ett besök. När vi ätit klart blev det tillbaka för en sista natt i Dublin.
15 november 2016
Våra flyg gick vid lunchtid så det var ingen stress imorse. Efter en Uber-resa till flygplatsen och en lugn flygresa hem är jag nu hemma igen.
Vad tycker jag om Dublin då? Det är en av de fulare och rent utseendemässigt tråkiga städerna jag varit i skulle jag tro. En går inte och imponeras av arkitektur eller annat i staden. Det är till och med värre än Düsseldorf :-). I Temple Bar-området var det som jag tidigare nämnt mycket pubar och bra fest, så ska en partaja är nog Dublin riktigt bra. Inte jättebilligt med alkohol, men klart billigare än i Sverige. Annars var nog mat bara marginellt billigare, eller lika, med Sverige. Ett par saker överraskade, det första var att det var väldigt mycket hemlösa unga vita män i Dublin, precis som i USA. Det var även otroligt mycket utlänningar i centrala Dublin. Då pratar vi inte afrikaner och människor från mellanöstern, vilket är mer vanligt här, utan i Dublin är det européer från diverse länder. Jag hörde otroligt mycket spanska bland annat. Summa summarum så tror jag att Irland är mer intressant utanför Dublin, och två-tre dagar är ganska lagom för att göra allt av intresse i Dublin.
Kommentarer
Trackback
