För minnen och grunda analyser i stunden

I juli förra året satt jag uppe halva natten och kikade på hur kuppförsöket i Turkiet skulle gå, och då var jag rädd. Alltså rädd på riktigt, att det här kan bli riktigt jävla dåligt. Tänk er ett krig i ett land med 80 miljoner invånare intill knuten till ett Europa som redan nu skakar i fogarna på grund av migration. Det gick ju någorlunda ialf, och den katastrofen sköts upp ett tag åtminstone. En sak om det, när jag föddes hade Turkiet typ 46 miljoner invånare, och det finns inget som tyder på att den befolkningstillväxten planar ut. Turkiet är inte heller ensamt om det... Nu, i och med kriget i Syrien, är jag förvånad över att det inte är mer debatt om detta problem. Förstår inte folk att varenda konflikt som sker i världen bara blir värre med allt folk? Jag har skrivit om det förut, men är fortfarande lika förvånad att ingen verkar bry sig.

 

Det jag är rädd för nu är tonläget mellan USA och Nordkorea, men kanske främst för att Nordkorea verkar ha kärnvapen, vilket jag varit lyckligt ovetandes om förut. 

 

Något annat jag funderat kring senaste dagarna är om det kommer bli någon rejäl granskning av ansvariga för ensamkommande-bluffen? Alltså att ensamkommande genom åren sagt sig vara yngre än vad de är och därmed fått bättre boenden och större möjlighet till uppehållstillstånd i Sverige. Nu är det ju äntligen bevisat, trots att alla vetat om det i många år, att majoriteten som uppgett sig vara under 18 år i själva verket är över 18 år. Jag har egentligen inget emot det humanistiska i det hela, men borde det inte vara rättvist och bättre om pengarna hade fördelats direkt i bistånd istället eller på kvotflyktingar?