Ternheim levererade
När jag växte upp delade jag kraftigt förenklat in musik i låtar som jag gick igång på, typ "Summer of 69" med Bryan Adams, och ballader i stil med Alphavilles "Forever young". Jag hade svårt att förstå meningen med majoriteten av världens musik som ligger däremellan någonstans. Anna Ternheim med flera fick en rejäl skopa av denna oförståelse, trots att jag borde ha kommit över den delvis när Anna Ternheim slog igenom. Aversionen mot denna "sorts" musik lever dock kvar ännu, även om jag numera oftare blir motbevisad, och det ofta av mitt eget musiklyssnande.
Lite på grund av ovanstående så har jag aldrig tidigare, ialf av vad jag kan komma ihåg, sett Anna Ternheim live. Nu när jag har det ganska gott ställt tyckte jag dock att det var dags att till slut se henne live när hon ändå passade på att besöka Örebro och Konserthuset. Jag hade dock säkerligen inte gått om inte Bias skulle dit, men ändå... Eftersom konserten var i Konserthuset så var det en konsert där vi i publiken satt ned och lyssnade. Passade alldeles utmärkt eftersom konserten endast bestod av Anna Ternheim och Martin Hederos som växlade mellan olika instrument.
Konserten var sedan magisk, vilken röst hon har! Helt galet! Det var lite samma känsla som när jag såg The XX på Way Out West, så överraskande bra.
Tack Anna. Jag måste nog lyssna om Värvet-intervjun med dig :-).
Låten "All the way to Rio" blev extremt bra live. Hon spelade inte "Shoreline", vilket var lite tråkigt, men apropå covers så spelade hon "Show me the meaning of being lonely" som även den var mäktig.
Efteråt var det ytterligare en konsert, dock var den i foajén där Klubb Mono håller till. Där lirade Peter Morén skivor innan hallsbergaren Johannes Räihä gick på. Det blev en rätt stor kontrast från Anna Ternheims röst och det nedtonade ljudet på Johannes röst. Känslan var att ljudet inte var helt rätt inställt. Ett par av Johannes låtar verkar dock kunna gå en ljus framtid till mötes.
Idag har jag jobbat, och efter två öl igår och en halvsen kväll var det faktiskt lite segt och jag var väl inte på något strålande humör, speciellt när hela förmiddagen sinkades av beslut som jag inte kunde fastställa.
Kommentarer
Trackback
