Glömda känslor

Igår såg jag filmen "Big", en komedi från 80-talet med bland annat Tom Hanks. Det var riktigt härligt att se en sådan feelgood-film efter alla, ofta inte så muntra, dokumentärer och böcker jag traglat mig igenom dag in och dag ut de sensate åren för att försöka förstå världen lite bättre och ta igen missad kunskap. Det var verkligen befriande att se något där alla bara mådde bra och hade det härligt. Det är nästan så att jag hade glömt bort hur det kändes. Jag får se till att se fler feelgood-filmer helt enkelt.
 
Nu har jag arbetat med asylprövning i över två år och låtsats varit expert lika länge. Det första dryga året verkar ha gått överraskande bra med tanke på förutsättningarna om jag ser till misstag som har kommit fram i ljuset. Hur det gått under majoriteten av det senaste året vet jag dock inte riktigt än, men det har som märkts här i bloggen av flera anledningar känts svårare. Jag både tror och hoppas att det också har gått rätt bra, men det återstår att se.
 
Apropå inte så muntra dokumentärer så såg jag "Mord i en Nordkoreansk Familj" igår om mordet på Kim Jung Uns halvbror i Kuala Lumpur. Helt galet utfört. Idag såg jag istället dokumentären "Ingen Utväg" om civilas liv i Jalawla, Irak, under IS framfart. Det muntrade inte upp.
 
Men i det stora hela känner jag mig dock på rätt bra humör nu.
 
Trist med Tom Petty, och alla massmord och terroristattacker orkar jag inte kommentera mer än så här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0