Helt ok mellandag på Way Out West
Blåsten gjorde att Way Out West öppnade ett par timmar senare än utannonserat igår. Framåt sen eftermiddag hade det dock mojnat betänkligt och under kvällen var det inte mycket blåst att tala om.
Under dagen igår gjorde vi inte mycket, vi tog en liten promenad till Feskekörka. Vi käkade sedan varsin pizza på ett hak (Vasanova) med billig öl där det hängde mycket supportrar från Blåvitt. Dessvärre, eller dessbättre, beror ju på hur en ser det, så förlorade sedan Blåvitt.
Vi promenerade sedan bort till festivalen. Väl framme var det långa köer för att komma in, kanske beroende på den försenade öppningen. Det gjorde att vi istället gick och tog en kaffe och en öl på ett café. Där träffade vi Mirza, Sajjes bror, av en slump. Riktigt trevligt.
Sedan var det dags för festival.
När vi kom in spelade Miriam Bryant och vi hann väl se knappt halva konserten. Extremt välproducerat med mängder av folk på scen. Det var stråkar och hela baletten. Det gjorde att det lät väldigt bra och Miriam var även härlig på scen, men hennes röst gav mer att önska. Jag blev lite fundersam huruvida Miriam är en väldigt bra artist/sångerska eller om det handlar om en person som passar in bra i tiden för en kapitalistisk musikindustri?
Miriam Bryant. Helt ok!
Sedan blev det tvära kast. Från Miriam Bryants välregisserade spelning till Lily Allen som satsade på minimalism. Lily knallade runt med rosa hår mer eller mindre ensam på scen. Det var någon gitarrist med och en snubbe bakom ett mixerbord, men det var det. Rätt tråkig spelning, med korta publikhöjare genom en och annan hit.
Trevligt men väl nedtonat av Lily Allen.
Eftersom Lily Allen var så tråkig gick vi och kikade på det svenska stjärnskottet Skott. Det var en väldigt trevlig spelning och Skott framstod som en blandning av Lana del Rey och Florence + The Machine. Om jag blivit något besviken på Lily Allen var det här en positiv överraskning, och då hade jag inte hört en enda låt av Skott tidigare. Rekommenderas!
Skott, nästa stjärnskott ;-).
Sedan mötte vi upp Kalle och en vän till Kalle vid namn Jens som jag inte träffat förut.
Vi knallade till mat- och ölområdet för lite mat, och väl där såg vi från sidan när M.I.A. uppträdde. Nog att hon var sen upp på scenen, men även en som mig som kan vara en aning avog mot liknande musik måste ändå erkänna att det var bra drag.
M.I.A. levererade.
Nästa band, Fever Ray, var nog ändå den största positiva överraskningen under gårdagen. En riktigt härlig spelning i mörkret i Slottsskogen. Även om jag kände igen exakt noll låtar så var det super. Karin Dreijer och hennes bandkollegor var alla sminkade och utklädda i märkliga kostymer. De ägde scenen! Mäktigt!
Oh yeah!
Sedan var det så dags för kvällens begivenhet. Popsicle hade som jag förstått det sent bokats in till Way Out West och jag hade därmed inte en aning om att de skulle spela på festivalen förrän igår. Förväntningarna införlivades också. Det var väldigt bra och allsång på "Not Forever". För mig den klart bästa spelningen hittills under festivalen. Popsicle själva verkade också genuint glada och tacksamma över att få spela vilket gjorde det hela ännu bättre :-).
Popsicle hade kanske inte imponerat på merparten av besökarna på Way Out West men för en nostalgiker som mig som aldrig fick se bandet när det begav sig blev det kvällens höjdpunkt.
"Tack vare" Popsicle missade vi Kendrick Lamar.
Sedan knallade vi hem och var i säng runt 01.00. Årets Way Out West är därmed som förra året, en för oss rätt lugn tillställning.
Idag regnar och åskar det. Det öser ned regn. Hoppas verkligen att det lugnar ned sig fram till eftermiddagen. Insläppet är därmed försenat även idag.
Kommentarer
Trackback
