För minnen och grunda analyser i stunden

Idag kom det information om att vi ska läggas ned. Ingen mer asylprövning i Örebro. Inte helt oväntat, men något hastigt. Det är blandade känslor för mig efter beskedet. Jag vet inte riktigt vad som kommer hända med mig och jobb nu. Det ryktas om att vi kan bli omplacerade, men annars vet jag inte. Det finns någon trygghetsstiftelse, men den vet jag inte hur den fungerar. Om vi bortser från den något osäkra framtiden vet jag inte heller om jag tycker det här är bra eller dåligt? En bra spark i röven för att göra något annat, kanske någon annanstans? Jobbet är även otroligt lärorikt, men samtidigt väldigt påfrestande. Vill jag avgöra människors öden på de så ofta på många sätt "intressanta" underlagen? Jag vet inte. Någonstans vill jag hellre arbeta med något som känns och är mer rättvist. Samtidigt lär jag mig så otroligt mycket varje dag! Gahh! Som i så mycket annat är jag väldigt ambivalent. Härlig julklapp av Migrationsverket för övrigt...