För minnen och grunda analyser i stunden

Nu är vi tillbaka från en veckas resa i det sydvästra Frankrike. Vi har främst hängt kring stränderna i Seignosse, Soorts-Hossegor och Biarritz.

 

Att vi hamnade här berodde på Valles halvt maniska inställning till att surfa minst en gång per år :-). Jag kände till Biarritz sedan tidigare, men de andra orterna, där vi mestadels hängde, hade jag aldrig hört talas om tidigare.

 

Som jag varit inne på i ett tidigare inlägg bodde vi främst i ett "surfhouse" i Seignosse. Vad det egentligen innebär vet jag inte, så jag kan bara utgå från mina egna upplevelser. Det var ialf en australiensisk man som drev "surfhouset" och till sin hjälp hade han en mängd andra, främst engelsktalande, personer. Exakt vad alla dessa hade för funktion var dock svårt att greppa. Vi som var där som turister kunde låna brädor och sedan visade de på "surfhouset" var vi kunde surfa varje dag. De körde ner en skåpbil till stranden dit vi sedan kunde gå och ta en surfbräda för att sedan på egen hand ta oss ut i vattnet och surfa. De hade sedan information om när det var som bäst att surfa och när det inte passade att surfa. Utöver det ingick mycket vällagad frukost och middag.

 

Det var givetvis fritt att fråga om tips gällande surfing till alla dessa surfare som bodde på "surfhouset", men det var ingen som egentligen tog initiativ till att komma med tips osv. Allt var väldigt självständigt. De var exempelvis inte ute i vattnet tillsammans med oss för att visa hur vi borde surfa, vilket jag trodde. Valle hamnade bland annat i jobbiga strömmar där det inte fanns någon som kunde hjälpa henne direkt, vilket var lite otäckt.

 

Själva surfandet gick väl, som jag också nämnt tidigare, inte så bra, men jag har ändå fått en förståelse för hur jag ska ta vågorna på egen hand. I Siargao hade vi instruktörer som puttade oss så att vi hamnade rätt med vågen. Detta var jag lite tveksam till hur jag skulle klara, men jag tror som sagt att jag har greppat det nu. Trots det kan jag inte påstå att jag surfade särskilt många vågor.

 

Stämningen på "surfhouset" var bra, och de andra turisterna som var där var alla härliga människor. Däremot var det lite av en barriär mellan all "personal" och vi turister. Det var svårt att förstå vad vissa hade för funktion, och det kom och gick "personalliknande" människor. Alltså människor som var där någon dag och hjälpte till med något och som sedan var borta nästa dag. Det gjorde att jag tyckte att det blev lite märklig stämning generellt.

 

Vi hade ett privat rum, men vi delade en toalett och en dusch med ganska många andra vilket jag inte uppskattade, men vilket verkligen irriterade Valentina, eftersom det kunde bli väntetid för att duscha osv. Huruvida delat badrum framgick när vi bokade vet jag inte, men antagligen. Rummet städades inte heller, utan det fick vi göra själva, vilket var överraskande. Det som dock främst gjorde rummet mindre angenämt var att det kom in en mus i rummet, och som inte kunde ta sig ut därifrån. Vi frågade efter en musfälla, och fick en. Engagemanget hos australiensaren som hade stället och hans personal var dock rätt lågt inför detta. Musen fastnade inte i fällan, så vi bodde alla tre tillsammans i rummet i ett par nätter. Under nätterna lyckades jag stänga in musen bakom en hylla så att den inte sprang runt, men den krafsade osv. Valle var inte helt bekväm med detta, vilket gjorde att vi till slut bestämde oss för att lämna "surfhouset" ett dygn tidigare för att åka till Biarritz. Det var även så att vädret var på ett sådant sätt att det inte gick att surfa på fredagen, vilket också blev en bidragande orsak till att vi åkte tidigare.

 

Jag har tidagare nämnt att mycket kring "surfhouset" kändes som en kliché. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men de som arbetade på "surfhouset" var främst utlänningar, och inte heller purunga. Någon var ialf i min ålder och de andra var sannolikt minst i mitten av 20-årsåldern. På Siargao var det främst lokalbefolkning vi surfade med, vilket jag uppskattar, men här blev lite känslan - vad flyr de ifrån, vill de inte ta ansvar? För det är lite av en låtsasvärld. Samtidigt har jag lite svårt att förstå att jag tycker att detta är ett problem? Får inte människor göra vad de vill? Jag måste nog prata igenom detta innan jag verkligen förstår vad jag själv menar :-).

 

För övrigt heter "surfhouset" där vi bodde Southwest Surf House, och det verkar som att det var sista sommaren de hade det. Den som äger själva huset har tydligen planer på att renovera huset och göra om det till en surfskola.

 

Det kommer komma något mer inlägg senare gällande resan, och säkert några bilder.