Brott och straff

Innan familjen Wåke flyttade till Australien för rätt många år sedan passade jag på att låna en hel del böcker av dem. De flesta läste jag ut när jag bodde i Karlsborg och de har jag för länge sedan lämnat tillbaka. Några böcker har jag dock kvar, och en av dem är klassikern "Brott och straff", som jag tror att alla vet en rätt tjock bok, och därmed har det tagit nästan hela januari att läsa ut den. Var det värt det? Den var bättre än jag minns att "Idioten" var som jag läste ut 2011, men inte magisk. Det är sannolikt så att jag inte förstått allt gällande boken heller, men som ren underhållning var den bra. Handlingen då? Utan att tolka för mycket handlar boken om en man, Raskolnikov, som för egen och andras vinning tar död på ett par människor, även om det endast är den ena han vill ta död på. Han diskuterar sedan i boken att vissa stora människor har rätt för sakens bästa, eller kanske snarare för sin egens storhet skull, att ta död på människor. Han jämför med Napoleon. Dessvärre för honom, men sannolikt till mångas glädje, får han stor ånger och anger sig till slut till polisen. 
 
Det är intressant att Raskolnikov till slut känner att han bär ansvar för det han gjort, vilket jag anser är ovanligt i vår verklighet, och i många lägen något som andra inte vill se. Jag tänker på alla dessa ingripanden som filmas av diverse människor och det väldigt ofta blir ett hat mot de som ingriper. Det är klart att det finns någon sorts proportion mellan brott och våld från de ingripande, men av det jag ser är sällan våldet extremt överdrivet, och nästan aldrig är diskussionen varför begick du brottet? Det är något jag har väldigt svårt att förstå.
 
I övrigt var dagarna i Lund bra, även om jag inte fick någon direkt aha-upplevelse. Det var synd att Liverpool slarvade bort att rycka i Premier League.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0