En egen "identitetspolitisk" reflektion?

Jag roas fortfarande över hur svårt det är att manövrera i förhudsdebatten, och hur tydligt det blir att flera som debatterar emot identitetspolitik helt plötsligt faller in i den. Även om de i vissa fall vill verka öppna i debatten, är det tydligt att faktumet att de själva är omskurna gör att deras slutgiltiga ståndpunkt är klar på förhand.
 
Jag har märkt att jag i ett helt annat ämne beter mig lite likadant, och typ hamnar i en "identitetskris". Jag har flera gånger hört, främst invandrare, berätta om för dem i det närmaste skrämmande upplevelser av att inte ha fått äta hos den familj vars barn de var och lekte hos när de själva var barn. De menar alltså om någon är hos någon kompis, eller vad det nu än må vara, är normen att denne bör bjudas på mat, istället för att gå ut eller hem för att äta.
 
Jag blir alltid irriterad när jag hör det här och tänker - att det är väl inte så jävla konstigt att ett barn går hem och äter hos sina föräldrar, om det är möjligt, än att äta hos sin kompis? Men att jag tänker så är ju för att jag var van vid det. När jag växte upp gick alla hem till sig och sina familjer för att äta när det exempelvis var lunch. Det var ingen som tänkte att det på något sätt var märkligt. Det var även alltid bara ett par hus bort till kompisarnas familjer. Vi kom även och gick hos varandra lite hursomhelst varvid det skulle blivit mycket konstigt om familjen där vi just hängde skulle bjudit oss alla på mat. Jag kan tycka att dessa argument är så pass rimliga i sig att det är svårt att komma fram till att barnen under min uppväxt inte borde ha ätit hemma hos sina föräldrar. Det kan dock även vara så att jag fastnat i det här "identitetsfällan", att äta hemma var (och kanske är) så självklart för mig som barn (och kanske som vuxen) att när någon säger något annat blir det ett ifrågasättande av min uppfattning av rätt och fel och även då mot min syn på min identitet. Jag reagerar därför kanske ormiligt negativt när detta ifrågasätts, även om jag rationellt kan förstå diskussionen.
 
En spaning :-).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0