Flygvapenmuseum

Igår besökte jag Flygvapenmuseum utanför Linköping. Jag var själv eftersom det var mer än svagt intresse att följa med från alla i min närhet :-(. Förvisso frågade jag alla typ dagen innan, men utfallet blev ialf att jag åkte dit själv.
 
Jag har funderat lite kring varifrån jag fått inspiration till att åka till Flygvapenmuseum, för jag har tänkt på det rätt länge, men jag har inte kommit på det. Kanske för att den nedskjutna DC-3:an finns där, men det hade jag glömt bort och det kom som en glad överraskning när jag väl var där. Intresset för stridsflygplan har jag ialf från barnsben när jag byggde en mängd olika plastmodeller av olika stridsflyg. Sak samma, jag åkte dit ialf.
 
Det var en trevlig upplevelse att gå runt och titta på alla flygplan, både nya och gamla. Det finns alltså plan där som användes väldigt tidigt i den svenska flyghistorien. Det slog mig även att allt går så fort. Den första egentliga flygningen i världen skedde först 1903, jag hade nog tänkt 1800-tal. Utöver en mängd äldre plan som jag inte kände till sedan tidigare finns alla svenska stridsflygplan av intresse på museet. Det finns ett par stycken Gripen, Viggen, Tunnan, ett par olika Draken, Lansen, och även ett Spitfire och en gammal MIG. Även en del mer eller mindre civila plan finns utställda, bland annat en Catalina och en Caravelle III. Utöver dessa plan finns även en av de Boeing Vertol 107 helikoptrar som en minns från förlisningen av Estonia och resterna av den tidigare nämnda DC-3:a som sköts ned 1952 och som var en ständig följetong i medierna när jag växte upp.
Boeing Vertol 107
Resterna av den nedskjutna DC-3:an bakifrån
Till sist de tre musketörerna: en skelögd Jag, Gripen och Viggen :-).
 
Det fanns en del interaktiva grejer en kunde göra på museet, men en fick inte ta på planen eller provsitta dem osv, vilket hade varit trevligt att få göra. Det verkar finnas rimliga anledningar till det, men ändå :-).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0