För minnen och grunda analyser i stunden

Se den dokumentären. Den är mycket fascinerande. Att vara kidnappad i öknen i nästan sex år, det är svårt att ta in. När Johan berättar sin historia upplever jag den också som väldigt ärlig, den är skrämmande, men framstår verkligen inte som överdriven. Väldigt lågmält berättande. Att jag ens hamnar i de här tankebanorna beror på mitt tidigare jobb. Hursomhelst var det något av det intressantaste jag sett på ett tag.

 

En helt annan sak... Det var tjafs nere vid vägen utanför lägenheten idag. Det verkade vara någon form av relationsdrama. En tjej försökte förklara något för en kille som ibland skrek högt på tjejen. Framför dem satt en annan kille i en bil. Märkligt och otäckt. Inte för att jag tror att det fanns någon anledning att lägga sig i, men ingen, mig inkluderad, verkade våga göra det heller. Jag tror att jag överdriver faran, men förr var jag kanske rädd för att få stryk, men nu känns det som att jag skulle kunna bli skjuten om jag skulle lägga mig i något sådant.