A Star is Born och så där...

En rätt bra helg hittills, om en bortser från dissonansen igår, den sitter nog kvar en del även idag, men nåväl, klart bättre.
 
Lite besök av bekanta i fredags varav en jag sannolikt legat på BB tillsammans med och en som jag hade träffat vid ett tillfälle för 12 år sedan och kunde överraska med ett gäng oväntade bilder :-).
 
Igår kväll ville Valle se den extremt rosade filmen "A Star is Born", och jag föll som vanligt till föga, även om jag hellre hade sett "Gremlins" eller "Karate Kid" :-).
 
Men jag blev lite förvånad, kanske till och med besviken, gällande "A Star is Born". Nog att det var fantastisk sång från Lady Gaga (men att förvänta sig något annat vore ju märkligt) och hygglig sång och skådespeleri från Bradley Cooper, men annars var väl filmen inte så intressant? Tunna personporträtt, långsamt berättande och förväntad berättelse. Det kändes som en film om 40-50-åringar för 15-20-åringar. Men, men, objektivt måste jag ju bara ha fel, alla andra verkar ju älska filmen.
 
Jag har även sett dokumentären om Peter Ball på SVT Play. Är det bara att det blir uppförstorat varje gång det är en homosexuell eller pedofil inom kyrkan, eller är det vanligare där än inom andra "brancher", och isf varför?
 
Jag och Valle såg även "Fat Front" om tjockisar som vill få vara tjocka. Inte vacker att se, men hur vanligt är fatshaming och hur svårt är det att hitta kläder för tjocka? Det bör ju vara svårare att hitta extremt stora kläder om det är ovanligt med extremt stora personer? Det säger väl sig självt? ...och bör samhället inte bry sig om anorektiska personer och feta personer? Är det målet? Som vanligt, uppkommer fler frågor än svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0