För minnen och grunda analyser i stunden

"Sunes Jul" dyker ofta upp som en av de bättre adventskalendrarna. Jag har inte kollat upp om det stämmer bland recensenterna, men det verkar som rätt många i min ålder och yngre, kanske främst några år yngre, tycker det.

 

Igår och idag har jag därför sett igenom "Sunes Jul".

 

"Sunes Jul" gick julen 1991 när jag var nio år gammal. Jag ältar numera ofta mina minnen, eller brister av minnen här i bloggen, och det kommer jag fortsätta med. Jag kan inte minnas att jag varit något hängiven följare av adventskalendrar på TV, men jag tyckte alltid om att öppna de rent fysiska kalendrarna. Det var spännande. Innehållet i "Sunes Jul" borde ha passat mig rätt bra, men jag kan inte minnas om jag tittade på alla avsnitt när det begav sig. Eventuellt kan olika träningar osv gjort att det var svårt att följa, men jag tycker mig ändå minnas att "Sunes Jul" var något som jag tittade på ialf ibland. Nu när jag kikade igenom kalendern, var det förutom karaktärerna som var väl bekanta, främst avsnitten med bakningen och granen jag tyckte mig känna igen. Jag kanske har sett dem senare också, vem vet.

 

Sune som karaktär var en del av mitt liv ganska tidigt och jag tror att jag har kvar "Sagan om Sune" och några andra böcker hemma i Hässleberg.

 

Ja, ja var "Sunes Jul" bra då? Jo men det var rätt kul, även som vuxen. En hel del riktigt bra skådisar i biroller bland annat. Jag störde mig dock rätt mycket på att storasyster Anna ständigt hade ett enormt kors runt halsen, hur gick det igenom? Jag tyckte mig även se att Anders Jacobsson hade ett kors runt halsen i ett avsnitt. Var det vanligt på den tiden, och påverkade det mig att inte förstå korsets religiösa innebörd rätt långt upp i åldern? Nu skenade jag iväg lite märker jag :-). I övrigt upplevde jag "Sunes Jul" som rätt bra. Förvisso var nog Sören och Anders lucköppning på slutet lite monoton, skrikig och inte så kul i längden, men annars var det inte så mycket att klaga på.

 

Nu vet jag ialf vad de som pratar om "Sunes Jul" faktiskt pratar om, och inte bara som några ytterst diffusa och tveksamma minnen från barndomen.