Seven again
Jag och Valle såg "Seven" häromdagen. Jag såg den i höstas senast, vilket inte var så länge sedan, men vad gjorde det, filmen var fantastisk igen. Manuset är minst sagt speciellt och våldsamt på ett morbitt sätt. Jag tänker att det krävs en del för att våga skriva ett sådant manus. Att nu ska jag skriva om en person som dödas genom vaginal penetration med kniv, och som kllimax ska jag ha en scen där publiken ska hållas lite på halster gällande huruvida en person ska skjuta ihjäl en annan person som precis levererat den förre personens sambos huvud i ett paket. Att våga skriva sådana saker och inte tro att en själv ska ses som pyskiskt sjuk måste kräva en del tänker jag. ...och är det inte lite så att "genier" många gånger bara är de som vågar gå lite över gränsen?
I övrigt blev jag både imponerad och lite, äcklad kanske, av Huaweis huvudkontor i dokumentären "Vem är rädd för Huawei?".
...och en sista sak om Paolo Roberto. Det är en del ledarskribenter som bedömer att Paolo borde pratat med en jurist innan han gav sin historia om sitt sexköp. För hans egen skull är det sannolikt sant, men vill vi inte ha Paolos historia utan massa andras tips och tricks? Det vill ialf jag.
Kommentarer
Trackback
