Utan nåd
Koranen tog en evighet att läsa ut, men böckerna jag läst efter den har gått snabbt och smidigt att läsa igenom. Nu senast blev det Fredrik Virtanens "Utan nåd" där han ger sin berättelse gällande Cissi Wallins våldtäktsanklagelser under Metoo och tidigare.
Spontant en rätt välskriven bok, men som kanske fyllts ut lite väl mycket, även om den inte är direkt tjock. Virtanen framställer sig inte som guds bästa barn i boken, men hävdar bestämt att han inte våldtagit Cissi Wallin, och något annat hade ju varit anmärkningsvärt. Det är väl även den sanning vi andra bör leva efter eftersom Cissi Wallin fälldes för förtal och Fredrik Virtanen inte har dömts för någon våldtäkt.
Jag har länge starkt ogillat Fredrik Virtanen för att jag sett honom som en moralistisk översittare och blev därmed lite skadeglad när han åkte med i Metoo-svängen. Jag kan inte påstå att jag har en särskilt mycket bättre bild av honom nu efter att ha läst "Utan nåd", men han är inte dömd för något brott, och motparten gällande våldtäktsanklagelserna är dömd för förtal. Jag känner därmed visst dåligt samvete gällande att jag blev skadeglad när han anklagades, trots att jag inte är någon stor supporter gällande mycket av det som skedde under metoo-yran. Jag har förvisso svårt att se att Virtanen skulle stått på barrikaderna och skyddat andra metoo-anklagde personer om han själv inte varit anklagad, men samtidigt vad fan vet jag om det?
Jag ska bara ta ett steg tillbaka, sänka mitt huvud, ha lite dåligt samvete och åter be Fredrik Virtanen om ursäkt (vilken han aldrig kommer att läsa) för min skadeglädje som inte ville skilja på sak och sak.
Kommentarer
Trackback
