För minnen och grunda analyser i stunden

Ganska ofta, eller kanske alltid, önskar jag att jag är mer beläst än vad jag är. Det kan säkert även hända att jag inbilliar mig att jag är mycket beläst, vilket säkert stämmer i jämförelse med många, men som i vissa sammanhang är helt fel.

 

När jag läste Johan Lundbergs "När postmodernismen kom till Sverige" märkte jag hur lite jag kan om de filosofer han hänvisar till i boken och "finare" litteratur överhuvudtaget. Det var även mycket ord och begrepp som jag inte alls, eller knappt, hört förut.

 

Boken handlar om hur vi frångått upplysningens ideal och postmodernismen fått ett starkt grepp om Sverige som mynnat ut i ett vi och dom samhälle där bland annat intersektionalitet fått stor påverkan på samhället.

 

Lundberg menar att det är Horace Engdahl som fört in postmodernismen i Sverige och genom Forum och Den Svenska Akademien har den blivit allmänt rådande och kritiker har tystnat längs vägen. Det är svårt för mig att bedöma, men att ledamöterna i Svenska Akademien lever i en bubbla är nog inte orimligt.

 

Sammantaget hade jag nog behövt mer bakgrundskunskap och en något mer lättläst bok för att hänga med i alla kopplingar som Lundberg gör kring postmodernismens framväxt i Sverige.