Det som inte blev...
Jag har precis kikat igenom den utmärkta serien "Det svenska spelundret" om historia och utveckling av TV- och dataspel i Sverige. Jag tyckte förvisso de inte riktigt förklarade hur Sverige hade försvårat eller stängt ned arkadhallar på 80-talet. Jag fattade inte vad som förbjöds riktigt, men annars var serien mycket intressant.
Serien fick, som med mycket annat, mig att titta tillbaka på mitt liv och reflektera över vad som blev och vad som inte blev. Jag är väl lite nördig och sannolikt även lite aspig, men jag har aldrig programmerat, vilket är lite konstigt, för jag har verkligen inget emot rätt monotona arbetsuppgifter. Jag var inte heller ointresserad av TV- och dataspel som ung. Jag hade ett Game & Watch, ett Nintendo och även en Amiga som barn. Pappa var även tidig med att låna hem datorer från jobbet som jag använde en del. Jag spelade Tetris och lade upp listor på olika saker. Jag höll även på en del med DOS. Under den här tiden spelade jag även en hel del rollspel, vilket tas upp i serien som en faktor till de stora framgångarna gällande spelutveckling i Sverige. Det fanns alltså någon slags grund för att jag skulle bli mer intresserad, men jag tänkte aldrig på att börja programmera osv. Vad berodde det på? Antagligen för att ingen i min närhet höll på med det, och att sedan idrotten tog överhanden. Jag minns det också som att det var töntigt att programmera.
Som vanligt är det töntarna som vinner i längden. Det är de som blir rika när de växer upp :-). Det är så klart en grov generalisering, men sannolikt inte helt fel.
Jag får bli spelutvecklare i något annat liv :-). ...och vem vet, det hade kanske inte passat mig alls.
Kommentarer
Trackback
