För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har det kommit ytterligare en dokumentär om Peter Rätz, "Infiltratören. Tidigare har jag hört om honom genom P3-dokumentär och i bokform av Wierup. Peter Rätz har genom att infiltrera diverse kriminella organisationer för polisens räkning fått sitt liv förstört efter att han blev avslöjad. Det är en intressant historia med många etiska överväganden.

 

Det framstår som polisen gått alldeles för långt i vissa fall gällande Peter Rätz, och jag antar att det är högst tveksamt huruvuda polisen kan använda civila infiltratörer, men det är inget jag orkar diskutera här.

 

När det gäller Peter Rätz så landar jag nog ändå i att det absolut är synd om honom, men att han satt sig i det själv. Han var inte helt ung när han rekryterades och han hade kunnat hoppa av efter hand. Jag förstår inte riktigt heller varför han "ständigt" vill uppmärksamma sig själv, det måste väl öka hotbilden mot honom? Samtidigt ser jag honom som en hjälte som "vi" bör ta riktigt väl hand om. Ambivalent...

 

Till sist tänker jag hur det hade sett ut för Peter Rätz om han hade gjort samma sak i USA? Hade det varit så kontroversiellt då?