Äntligen Birka
Äntligen lyckades jag ta mig ut till Björkö i Mälaren och kika på vad som finns kvar av Birka, vilket egentligen inte är någonting förutom lite stenar och kullar som innehåller gravar.
Jag har nog aldrig haft något större intresse av vikingatiden, jag har förvisso sett några dokumentärer och läst någon bok om tiden, men inget utöver det vanliga. Däremot har Birka mer eller mindre alltid fascinerat mig, det med anledning av (som jag minns det) att jag satt och kollade på Vetenskapens värld som barn med pappa när det var reportage från Birka. Jag minns att de pratade om Hjalmar Stolpe osv, men jag minns inte riktigt vad det var som gjorde att det fascinerade mig, men det gjorde det, för minnena finns där tillsammans med en längtan efter att få besöka Birka.
Under åren som gått har jag dock inte tänkt så mycket på att det faktiskt går att besöka Birka, men när någon pratat om det har jag blivit sugen. För ett par år sedan bestämde jag mig för att göra slag i saken att så snart som möjligt besöka Birka, och idag blev det äntligen gjort.
Det var jag och Linus som tog Strömmas tur med båt ut till Björkö och Birka. En tur på ungefär två timmar genom en vacker Mälaren. Varmt som tusan var det också :-).
Väl ute på Björkö hamnade vi rätt direkt i en guidad tur på ungefär en timme där vi fick mycket information, med glimten i ögat, om Birka och dess historia. Alltid kul med guidning. Sedan blev det lite mat på restaurangen på ön varefter vi kikade på det lilla museet innan vi gick runt en kort stund själva på ön.
Det är en intressant plats, men det finns egentligen inte så mycket att se som jag skrev tidigare. Det finns några hus de byggt upp och stenar samt kullar med gravar, men så mycket mer är det inte rent visuellt. På toppen av ön bjuds en dock på en härlig utsikt.
Delar av muren till en gammal fornborg om jag förstod det rätt. Även en rätt bra bild på hur det ser ut på många ställen på Björkö.
Ansgars kors, som definitivt inte fanns på vikingatiden på Björkö, men som ändå har blivit någon form av symbol för Birka. Ansgar var dock där ett par gånger och försökte kristna invånarna i Birka, men det gick väl så där.
Även om det kanske har framstått i texten som att jag inte tyckte att det var så mycket att se under besöket tyckte jag ändå att det var ett fantastiskt besök. Att bara få strosa omkring på en sådan här historisk plats efter att ha tänkt på det så länge var minst sagt härligt :-).
Kommentarer
Trackback
