För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har jag fått min första dos av vaccin från Pfizer. Jag bokade tid på Kistamässan och väl där gick det väldigt fort att bli vaccinerad. Ingen väntetid överhuvudtaget.

 

Vad tycker jag om att bli vaccinerad då? Generellt är jag rätt ängslig inför olika sjukdomar, men covid-19 skrämmer mig inte. Jag känner inte en enda person som blivit allvarligt sjuk och jag tänker inte att jag är i någon riskgrupp. Det gör att jag har lite svårt att förstå allvaret med sjukdomen. Jag har även i princip arbetat som vanligt under pandemin, men inte blivit sjuk själv. Förvisso har jag inte behövt åka kollektivt för att ta mig till jobbet, men jag har ändå träffat massa folk varje dag under pandemin, men inte blivit sjuk, vad jag vet.

 

Med det sagt har jag full förståelse för att det är jävligt för de som förlorat nära och kära, och även den vårdpersonal som fått jobba extra hårt.

 

Jag känner alltså att jag egentligen inte hade behövt vaccinera mig, men jag gör det främst för att inte smitta andra, om vaccineringen nu hjälper emot det. Någon form av solidaritet alltså. Att kunna resa lättare är väl också en anledning, men inget jag egentligen reflekterat över. Jag har någonstans en känsla av att den här vaccineringen snarare är mer av en risk för mig än tvärtom.