En tripp längs minnets väg...

Idag var det bombhot på jobbet, inte mot oss, men tydligen mot något annat i vår byggnad. Det var tydligen inte så seriöst, men det var lite poliser i byggnaden och i krokarna. Det blåstes dock av efter några timmar.
 
Idag skrev jag även på papper, så nu kommer jag väl inte undan...
 
...men det var ju inte det jag tänkte skriva om, men det kändes ändå viktigt.
 
Igår såg vi filmen "What Women Want", en romantisk komedi från 2000 som jag hade sett förut ett par gånger. Som jag skrivit 1000 gånger förut får filmer som jag ser igen mig att tänka tillbaka på hur jag upplevde filmen när jag såg den, för i det här fallet, 20 år sedan. När vi såg filmen nu tyckte jag väl mest att det var en halvbra film, lite för lång, kanske lite fånig, men med vissa roliga scener. Jag minns det dock som att jag tidigare tyckte att filmen var lite cool. Kanske för att jag gillade Mel Gibson mer som ung, men jag tror det var något mer med sättet som hans karaktär är, att det var något fräckt. Typ att våga bjuda ut tjejen på cafét osv. Nu tyckte jag mest Mel Gibson såg gammal ut, och jag trodde kvinnorna i filmen var mycket yngre än honom, men jag hade fel, men han såg gammal ut :-).
 
En helt annan sak är att jag tror att jag såg filmen första gången med Sajje, den mest positiva människan jag någonsin känt. Någon som såg glädje som coolt, och inte ilska och depp. Kanske en av de bästa människorna jag någonsin känt. Saknar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0