Seaspiracy
Igår såg vi den, ja vad ska man kalla det, omtalade kanske, dokumentären "Seaspiracy" på Netflix. Den handlar om fiskeindustrin och att det är dumt att äta fisk.
Jag har egentligen inte särskilt mycket att säga emot det som framkommer i dokumentären, att dagens fiske skadar en himla massa och att det är bättre att äta något annat än fisk. Det är samtidigt inget nytt under solen, men visst det kan alltid vara bra med en påminnelse.
Men efter att ha sett "Seaspiracy" är jag mer irriterad än upplyst. Det var ungefär som efter att jag hade sett "Cowspiracy", att det känns som att jag blivit utsatt för propaganda, även om huvudbudskapen i båda dokumentärerna är rimliga. "Cowspiracy" blev rätt kritiserad eftersom det töjdes fritt gällande faktan i den, vilket gjorde att jag främst tappade förtroende för hela veganrörelsen. Det blir lite likadant med "Seaspiracy", även om den sannolikt håller sig något bättre till fakta.
Stora delar av dokumentären är i korta klipp, och med korta delar av sannolikt rätt långa intervjuer med diverse folk. Det är även en hel del "att det här pratar vi inte om", vilket inte alls stämmer överens med min världsbild, exempelvis det om plast från fiskeindustrin i haven. Mycket av fotot är även ackompanjerat till sorglig musik för att tittaren verkligen ska känna att dödande av valar är dumt.
Efter att ha sett "Seaspiracy" har jag främst en form av kognitiv dissonans i huvudet, jag lärde mig typ inget (eventuellt borsett från att delfiner dödas i Japan för att det ska kunna fiskas mer tonfisk, om det nu är sant), har en känsla av att dokumentären är tiltad åt/för vego-industrin, men samtidigt är jag i princip redan frälst gällande det som framkommer. Det tråkiga är bara att jag snarare får agg mot vegoindustrin på grund av dokumentärens framställning.
Om ni vill läsa en recension av någon som kan uttrycka sig bättre rekommenderar jag den här: https://www.nytimes.com/2021/03/24/movies/seaspiracy-review.html
Kommentarer
Trackback
