För minnen och grunda analyser i stunden

Vi har precis sett den psykologiska rysaren "The Invisible Man", en film som fått bra kritik. Jag tänkte därför att det var en film som främst handlade om psyket och manipulation, men även om det var en viss del av filmen, så blev det nästan en splatter-film till slut. En stor besvikelse. Idén är rätt bra, med en osynlighetsdräkt och kontroll av partner, men det gör ju inte att en person får superkrafter i övrigt vilket var fallet i filmen. Jag vet inte hur ofta jag stör mig på det här, men det är ofta, alltså att bara för att en har en mer eller mindre orimlig premiss, så går det inte göra precis hela filmen overklig.

 

Jag vet inte vad jag är mest besviken på, att filmen var så där, eller att filmen fått bra kritik?

 

Det ska dock sägas att skådepelarna gör ett bra jobb och det är inget fel på produktionen, men som vanligt är det brister i manus när det gäller rysare.