För minnen och grunda analyser i stunden

Under helgen spenderade jag en del tid med att läsa ut Salihus "Tills alla dör". Det är en bok som handlar om morden på Järvafältet bland främst somaliska ungdomar. På sätt och vis kan en se boken som en fördjupning av en del av Wierups "Gangsterparadiset" som jag läste tidigare under året. "Tills alla dör" är något rörig, men mycket lättläst. Salihu verkar inte ha några pretentioner gällande att lägga ut texten i onödan eller framhäva någon form av värdering. Han beskriver det han känner till kring konflikterna och morden i området. Det gör att det är svårt att lägga undan boken.

 

Vad tänker jag om själva innehållet i boken? Jag har svårt att jämföra den här konflikten med andra lokala konflikter, jag vet inte om den är avsevärt mycket värre än andra, även om det framstår som så. Känslan är dock att den är värre än på många andra håll. Det är även svårt att säga vilka orsaker som gett vilken verkan, men jag tycker ändå att det finns rätt tydliga faktorer som gör att det kan bli så här. I boken är det uppenbart att många av de som mördats, och mördarna, kommer från stora familjer med brist på fäder. De flesta, om inte alla, verkar ha misslyckats i skolan, trots att de är födda i Sverige, och inte kan skylla på att de kom sent till Sverige. Det framstår även som att familjerna de kommer ifrån i många fall drar nytta av de pengar som den kriminelle drar in, och att klanstrukturerna är starka, vilket gör att de inte heller vill vittna mot egen familj och släkt. Det förefaller inte bara handla om rädsla för att själva bli utsatta för våld alltså. Många verkar även ha olika diagnoser, vilket jag inte tror är den främsta anledningen till att det blivit som det blivit, men allt detta i kombination gör knappast att en diagnos gör saken bättre. Det förefaller också som många av de här individerna började strula som mycket unga och fått "hjälp" från flera håll genom åren, men utan framgång. Sist men inte minst gör många individer på liten yta att de "dåliga" individerna lättare hittar varandra.

 

Det jag vill komma fram till med detta är att jag har svårt att se hur det skulle kunna bli bättre utan drastiska åtgärder. Det här med att satsa mer på skolan, hur tänker en då? Jag har svårt att se att de här individerna som främst är födda i Sverige, och gått på skolor med extra resurser, inte hade blivit som de blivit om de fått lite mer resurser. Jag vet inte heller vilka andra åtgärder på individuell nivå som skulle kunna hjälpa på det stora hela. Känslan är att det som skulle kunna hjälpa är färre unga män på liten yta och starkare polismakt. Jag hoppas att jag har fel, men utan dessa åtgärder tror jag, om det inte blir värre, att det ialf knappast kommer att bli bättre.