För minnen och grunda analyser i stunden

Jag har bestämt att Valle ska gilla David Fincher, och det är för att hon uppskattade "Mindhunter" :-). Därmed har jag under en period tänkt att filmen "Panic Room" borde passa henne, och nu finns den på Netflix, så vi såg den igår kväll.

 

Själv såg jag "Panic Room" i krokarna av att den kom 2002. Jag har försökt få fram detaljer kring var det var och vad jag tyckte. Som jag minns det, men som på något sätt känns fel, så såg jag filmen hos Folke. Jag minns inte om vi hyrde den, eller om jag bara såg den för att filmen fanns där, om det nu ens var där :-). Mina minnen säger mig också att jag då inte uppskattade filmen något särskilt, men grejen med ett "panic room" har dock sedan dess funnits i mitt huvud. Jag mindes även en hel del detaljer från filmen, speciellt rådet om att blinka från polisen.

 

Vad tyckte jag nu då? Med anledning av att det är Fincher är det en välgjord film och skådespeleriet är svårt att klaga på. Något jag inte kan bestämma mig för är om jag tycker den fräcka kameran som glider runt i huset är så fräck? Fotot känns lite för fräckt för att det ska bli en genuin känsla gällande vad som händer i filmen. Även om "Panic Room" ändå är en bra och underhållande thriller blir det lite för mycket för att det ska kännas trovärdigt. Det är väl inget som är helt uppåt väggarna, men det händer lite för mycket för att jag ska vara nöjd, samtidigt behövs väl det för att det ska bli en spännande film. Det är propan-gas, barn som kan Morse-kod (förvisso lätt), diabetes med mera. Jag undrar också varför de inte bara ger upp? Allt är väl för dramaturgins skull, men det blir lite mycket. Trots det är "Panic Room" en bra film, men jag förstår, och framhärdar i mina tidigare minnen, att det inte är någon film som jag är helt betagen av.