För minnen och grunda analyser i stunden

Tänkte väl åter börja med en påminnelse om att jag inte främst skriver blogg för att någon annan än jag själv ska läsa. Jag tycker det är kul att kunna gå tillbaka genom åren och se vad jag gjorde olika dagar och hur jag tänkte och tyckte kring olika händelser osv. Med anledning av att bloggen är sökbar kan jag söka på exempelvis en filmtitel och se om jag skrev något när jag såg filmen senast, och därmed se om jag bytt uppfattning om filmen. Det här skulle inte gå om jag exempelvis skrev en konventionell dagbok. Då hade det blivit ett himla letande och bläddrande. Det finns säkert digitala dagböcker, men det är inget jag känner till. Förvisso är det bara "Stornisse" som någonsin klagat på innehållet i bloggen, men det var väldigt länge sedan. Jag kan dock tänka mig att det kan förefalla konstigt att en vuxen man skriver blogg om för de allra flesta ointressanta saker. Det som, trots allt jag ovan skrivit, gör att jag ändå gillar det här formatet är att riktigt nära och kära kan ha lite koll på vad jag tycker, gör och tänker. Sedan är det nog så att det blir lite roligare att skriva när någon annan faktiskt har möjlighet att läsa, men samtidigt är det även tvärtom, speciellt nu när jag är "vuxen" med seriöst arbete osv. Det är exempelvis "svårt" att skriva i affekt (vilket kan vara skönt) eller bara proskriva för att samla tankarna. Det kan då eventuellt få stora konsekvenser. Jag tror inte bloggandet har gett mig några dåliga konsekvenser hittills, men jag är rätt säker på att det skulle vara svårt för mig att bli politiker eller något där jag skulle komma i rampljuset. Jag gissar då att jag hade fått stå till svars till mycket som skrivits här. Det hade jag förvisso inte haft några större problem med, men med all "moral" och liknande i dagens samhälle hade det knappast gynnat mig. Jaja, till sist, jag har aldrig raderat något jag skrivit, och kommer aldrig göra det heller.

 

Men oj, det var något helt annat jag skulle skriva om. Igår kväll såg vi filmen "Silver Linings Playbook" som fick mig att förstå att Jennifer Lawrence är en bra skådespelerska. Riktigt kul och bra film, men väldigt "hollywoodsk" och därmed inte speciellt överraskande. Det som är grejen är dock att jag var säker på att jag sett filmen förut. Det pratades rätt mycket om den för typ tio år sedan när den kom. Jag hade dock blandat ihop den med "The Place Beyond the Pines", som är en helt annan film :-). Att vi ändå råkade se "Silver Linings Playbook" igår var för att den hade en svensk titel på Viaplay och där hade fått bra betyg, så det hela var ett misstag, som jag dock inte ångrar. Som jag skrivit många gånger förut, det är inte sällan jag har helt fel uppfattning om något, att jag bara lite slött fått för mig att något är på ett sätt. Det är inte bra!