För minnen och grunda analyser i stunden

Nu är det alltså 20 år sedan terrorattentaten i USA. Det är verkligen inte att sticka ut hakan när en säger att det verkligen känns som att det finns ett före och ett efter. De som är födda i min generation förstod aldrig riktigt kalla kriget, och "muren" samt Sovjet föll när vi började förstå världen. Krigen mellan Iran och Irak och Sovjet och lokala miliser i Afghanistan tog slut. Insatsen i Kuwait kändes som att det var något som var rätt och som gick bra. Fram till 2001 kändes det för oss att allt bara blev bättre. Sedan tog det väl 10-15 år innan vi verkligen förstod att terrorattentaten 9/11 2001 verkligen var en vändpunkt. Nu tror jag de flesta i min generation ser mer dystert på tillvaron, och mycket av det är en konsekvens av 9/11.

 

Det är många som skriver idag var de var under attackerna. Om de var i New York var de extra viktiga. Jag blir lite barnsligt irriterad när någon svensk som pluggade i New York och befann sig ett par kilometer bort från WTC ska intervjuas i TV om upplevelsen. Att jag stör mig lite på det är nog för att det är rätt ointressant, men samtidigt är det som sagt barnsligt att jag irriterar mig på det.

 

Men lite därför, och för mitt framtida minne, tänkte jag skriva om var jag var själv när attackerna skedde. Jag var i utkanten av Boden på ett lerigt fält och körde stridsfordon 90, Det var i början av stridsfordon-utbildningen och jag tror att vi höll på att lära oss att köra fordonen ordentligt och kanske skjuta med lasrar på olika mål.