För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har jag varit 40 år i ett par dagar. Det är ändå skillnad mot att vara 30 någonting. 40 är mer vuxet, det går inte att komma ifrån. Det är ju dock som det är.

 

Jag har funderat en aning under de senaste dagarna om jag är nöjd så här långt? När jag var liten tänkte jag att jag skulle bli 86 år gammal. Jag tror jag började fundera på det när farmor dog. Hon var knappt 80 år då, och jag tänkte väl att hon var rätt gammal, men att jag önskade att bli lite äldre. Nu tror jag dock att jag vill bli ännu äldre, men det får vi se då. Om vi utgår från att jag kommer bli 86 år gammal så har jag nu nästan levt halva livet, och hur ser jag på det?

 

I förhållande till många andra i den rika delan av världen känner jag mig nästan alltid tacksam för att bara få finnas till. Ibland tänker jag att det nästan måste vara något fel på mig som inte är deprimerad och tycker att allting är jobbigt. Jag hade förvisso en del ångest när jag var yngre, men den handlade mest om en oro för att inte få leva. Även en del ångest gällande att inte göra bort mig finns också där ibland, men det är aldrig något som direkt hindrar mig från något, och säkert främst är bra och gör att jag slipper hamna för mycket i strålkastarljuset. Jag är väl som många andra, inte emot uppmärksamhet, men helst bara i låga doser. Det innebär säkert också att jag inte försöker sätta mig i positioner som skulle påverka mig negativt.

 

Vad vill jag komma fram till med det här? Jo att jag nästan alltid mår väldigt bra och är nöjd med var jag är i livet och vad jag åstadkommit hittills. Det är klart att jag kunde ha utbildat mig till något som gett mig mer pengar, men då hade jag säkert behövt jobba mer. Jag hade kanske kunnat testa på att bo utomlands, men det har aldrig lockat mig, och å andra sidan har jag rest mycket istället. När jag tänker efter, har jag svårt att hitta någonting som jag känner att jag borde ha gjort annorlunda. Det enda som återkommer är att åka skidor utför, men det är ju knappast för sent än, och inte heller något som slår mig dagligen :-).

 

Jag njuter mer eller mindre dagligen av tillvaron. Klart att vissa dagar är sämre än andra, men på det stora hela är det mesta utmärkt.

 

Nu är siktet inställt på att skaffa en bra lägenhet och att därmed äntligen få bo ordentligt, vilket jag inte känner att jag gjort sedan jag flyttade hemifrån. Det är väl det nästa sista steget in i vuxenlivet. Det ser jag fram emot.