Saxon

Jag är förfärad över attacken på Salman Rushdie. Det är som att en bara går och väntar på att det ska ske, ungefär som med Vilks och Charlie Hebdo. Ibland tar det lång tid, men alltid händer till slut något väldigt allvarligt. Jag tror även det är svårt att greppa hur allvarligt det här är för yttrandefriheten och polariseringen i samhället. Kämpa Salman!
 
Nu blir det tvära kast, och det är väl knepigt att ha det i samma inlägg, men nu får det bli så.
 
Igår var jag med Felix från jobbet och såg Saxon på Gröna Lund. Innan vi gick in hade jag en irriterande känsla av att igen inte bli insläppt för att det skulle vara fullt. Varför det skulle vara fullt på Gröna Lund under en Saxon-konsert hade jag dock svårt att själv förstå, men känslan fanns där. Mitt undermedvetna försökte påverka mig genom att tänka att de kanske släpper in färre människor nu än tidigare under sommaren osv. Knepiga tankar, och det var så klart inga problem för oss att komma in när vi väl gick in. Det var inte heller lite folk, men säkert minst i jämförelse med de konserter jag sett med internationella akter på Grönan den här sommaren.
 
Saxon då, varför går jag och ser dem? Det är ett i raden av band som jag upptäckte i sena tonåren när jag laddade hem mängder med blandskivor med samlingar av världens bästa rocklåtar osv. På de skivorna dök ofta "Princess of the Night" upp, men även "747 (Strangers in the Night)". Väldigt bra låtar, men inga som jag lyssnade supermycket på. Det var även några till låtar jag snappade upp under den här tiden, men som jag främst upplevde som bra, men sedan upptäckte jag "Solid Ball of Rock" och då blev Saxon lite mer än bara ett band i mängden. "Solid Ball of Rock" blev även en låt som sedan dess under perioder gått varm hemma hos mig. Sedan dess har Saxon varit ett band som jag gärna nämnt när en pratat om hårdrock med andra, typ som ett favoritband i genren.
 
Något som för mig är intressant med Saxon är att det är ett band jag inte kan minnas att jag kände igen innan den här tiden när jag upptäckte dem. Med det menar jag att band som Metallica, Iron Maiden, Toto osv är band som jag inte kan minnas att jag upptäckt osv, de har altlid funnits där, men Saxon är däremot ett band jag upptäckt själv så att säga. Jag förstod inte heller då hur kända de var eller att de turnerade fortfarande. Så på något sätt blir det lite overkligt att kunna se dem live, så här långt senare. Det är svårt att förklara, men ni kanske förstår.
 
Hur var konserten? Jag vet inte hur bra sångaren Biff Byford har sjungit förut, men han sjöng hyfsat nu, även om det "märks" att han blivit gammal och att det är långt ifrån perfekt. I övrigt lät det väldigt bra, och det var väldigt underhållande. Biff var charmig och hade stor humor. Han snackade inte heller en massa politik, utan det var glädje och dekadens, vilket jag gillar. Han hade haft det bra med några öl kvällen innan konserten och skulle ta några öl även efter konserten menade han. En rockdekadens, som säkert ofta är dålig, men som jag uppskattar och sannolikt är bättre än mycket annat som framförs på scenerna idag. För mig förmedlar det levnadsglädje.
 
Det var även väldigt trevlig innan konserten. Felix hade en Magnum-tröja på sig, och det var flera som kommenterade den i positiva ordalag. Därför blev jag lite förvånad när det faktiskt blev lite tjafsigt i publiken där vi stod mellan ett par äldre herrar. Det började med att en tjej menade att hon blev puttad osv. Det löste sig snabbt, men var överraskande. Det hade säkert också med alkohol att göra, så det är ju inte bara bra :-).
 
En sista reflektion, som kanske är helt fel, men jag upplevde det ialf så när jag växte upp. Alltså att hårdrock framstod som lite farligt. Något som jag nu upplever som helt fel, och att det istället var helt ofarligt, och mest handlade om snabb musik, ha det bra och att dricka öl. Det vill säga att det farliga var/är någon form av fasad. Däremot upplever jag det som annorlunda nu, att en del musik är farlig på riktigt, och att det inte bara är en oskyldig fasad. Ingen jättedjup spaning, men känslan infann sig igår.
 
Vi slutar med ett par bilder från igår.
Saxon hade förvånande mycket rigg eller vad det kallas. Skärm och grejer som kom ned från taket.
Som alla band från den här tiden, de är inga ungdomar längre.
 
Till sist, de spelade alla låtar jag ville höra, det är jag tacksam för :-).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0