För minnen och grunda analyser i stunden

Vi hade lite tankar på att åka in till Gamla stan för middag igår, men av olika anledningar blev det inte så, utan det blev middag på Bra Mat här i Sumpan istället. Det visade sig vara en mysig restaurang med både prisvärd och välsmakande mat.

 

Väl hemma valde jag en julfilm att se, och det blev "Die Hard". Det ska väl alltid nämnas att det kan diskuteras om det är en juliflm eller inte, men den utspelar sig runt jul, så jag vet inte om jag förstår debatten. Jag vet inte hur många gånger jag sett "Die Hard", men sannolikt inte många fler än en, och det var länge sedan. Det var ju på ett annat sätt gällande film när en var ung, de fanns ju inte tillgängliga överallt och hela tiden som nu, så även riktiga blockbusters kunde vara lite svåra att få se.

 

Jag har för mig att Amir var förtjust i "Die Hard", så det var säkert med honom jag såg den när det begav sig.

 

...och det är en bra film, trots alla dess brister. Det är en del saker jag inte riktigt greppar, som hur logiskt det är att terroristerna kommer in i valvet, och hur det egentligen var tänkt att de skulle komma därifrån. Även det klassiska film-problemet med att det ofta är en, eller ett par, personer som ska försöka eliminera en farlig motståndare, istället för flera, och att det då oftast blir amatörmässigt även om allt annat är väldigt professionellt.

 

Det är dock lätt att bortse från de problemen med "Die Hard". Bruce Willis och Alan Rickman är utmärkta, och speciellt den senare. De ger ett seriöst och nästan trovärdigt intryck i en på det stora hela orimlig film. Jag fann det intressant att jag tyckte att det funkade bra med två karaktärer som endast var till som "comic relief". Det är även rätt många karaktärer som sys in i berättelsen på olika sätt, och det fungerar. Det hela utmynnar i en underhållande mix av grovt våld, humor och idioti. Inte konstigt att jag uppskattade "Die Hard" som ung, men saken är ju att jag tyckte den var minst lika bra nu som typ medelålders.

 

I övrigt försvann en del mild oro i onsdags, men igår fick jag tyvärr höra att en uppskattad vän drabbats av cancer. Det känns både märkligt och jävligt orättvist!