Lite snabbt om Pixies
Igår såg vi Pixies på Gröna Lund. Var nära på att skriva The Pixies där av bara farten. Andra gången för mig, första gången var för typ fem år sedan på Way Out West.
Jag är väl inget superstort fan av bandet, men några låtar uppskattar jag. När de nu kom till Gröna Lund och vi kan se dem genom Grönan Live var det ändå ett rätt enkelt beslut att gå och se dem igen.
Ungefär som jag skrev under 2017 var Pixies även denna gång mycket musik och lite snack. De tryckte in hur många låtar som helst på dryga 90 minuter, och helt utan mellansnack. Jag tror inte ens de hälsade på publiken. Av den anledningen var det många låtar ialf inte jag kände igen. Alla de jag gillar spelades dock.
Historiskt har jag aldrig lyssnat på Pixies nämnvärt. Jag tror det är från Nisse och Bias jag upptäckt dem, men aldrig så att jag därefter själv spelat deras låtar hemma i någon större utsträckning.
Pixies är inte hopp, studs och publikfrieri direkt. Sångaren (Black Francis) skulle inte heller sticka ut någontans :-).
Men vad gör det, det kan vara väldigt bra ändå :-).
Nu ska vi snart iväg till Närke, och jag är ledig en vecka!
Kommentarer
Trackback
