Notting Hill

Det gick hyggligt för oss att ta oss tillbaka till Sverige. Det var rörigt vid säkerhetskontrollen på Heathrow. Det verkade för en stund som att ingen riktigt visste var köerna började osv. Till slut löste det sig och efter en 30-40 minuter ungefär kom vi igenom. Att det skulle vara stökigt på Heathrow var vi dock medvetna om, så det kom inte som någon överraskning. Mer överraskande var att flyget var försenat, och det en dryg timme ungefär. Det tog även väldigt lång tid innan gaten presenterades, vilket kanske berodde på att planet var försenat :-).
 
Men hem kom vi, trots att vi flög med SAS :-).
 
Med de här förseningarna blev det inte så mycket mer av gårdagen, förutom att jag tvingade Valle att se "Notting Hill". Det är lite fånigt, men det blir alltid mer intressant att se på något som en känner igen. Det här "där har jag ju varit" irriterar mig en del, men det är ändå en god känsla. Svårt att förklara vad det är, men det är så det är :-).
 
Om jag minns det rätt såg jag "Notting Hill" för första gången på bio i norra Skåne med släktingar när vi var där på semester. Jag minns dock inte i vilken stad, men det känns som att det var på något mindre ställe. Jag minns även att jag upplevde filmen som väldigt rolig. Sedan har jag säkert sett den igen de närmsta åren därefter, men det var länge sedan nu jag såg den.
 
Den håller fortfarande måste jag medge. Det är klart att en del dialog är på gränsen till superfånig, men det går ändå. Det blir aldrig pinsamt dåligt, och ofta blir det istället väldigt mysigt. Jag hade nästan en tår i ögat ibland nu när jag såg filmen igen. Det var även definitivt den dörr vi besökte i Notting Hill som var med i filmen. Märkligt om det hade varit någon annan, men kul att ha det färskt i minnet så att säga :-). Jag tror även jag fick en bild på den lokal som fungerade som bokaffär i filmen, men skylten var annorlunda i filmen.
 
En för mig kul detalj var att när vi gick runt i Kensington i förrgår kväll såg jag att det fanns trädgårdar som var privata för de närboende, vilket jag störde mig lite på, och det tar Hugh Grant upp i filmen.
 
Nu ska jag trampa i väg och se "Top Gun: Maverick". På återhörande om det senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0