För minnen och grunda analyser i stunden

Regnigt igår. Till och från, inte så inspirerande, eller kanske just det? Sitta hemma och ha det bra, det kan väl vara inspirerande det? När jag har tid att googla runt, läsa, se dokumentärer och försöka lära mig saker. Förvisso blir det en hel del spel genom "Cities: Skylines", inte så lärorikt, men kul och satan vad tiden går.

 

Vi hann ialf med och käka finpizza på "Meno Male" på Kungsholmen. Väldigt god pizza och trevlig lokal. En ofiltrerad Ichnusa delade vi på också.

 

Väl hemma kikade jag på "Ghostbusters: Afterlife". En film jag hade missat, som så många gånger förr, och det gör väl ofta ingenting, men som jag skrivit tidigare är den första Ghostbuster-filmen en av mina favoritfilmer, därav borde jag väl ha haft lite bättre koll på den här!? Det kom en Ghostbuster-film för några år sedan som var kass, och den här var bättre, men ändå långt ifrån originalet. "Ghostbusters: Afterlife" återknyter till originalfilmen både genom själva berättelsen och att skådisarna från originalfilmen är med, även om de endast har biroller. Däremot så handlar den här filmen allra främst om barn. Det är bra skådespelerinsatser, men det blir lite snuttifierat och lite "Disney" eller "Stranger Things" över det. Inte fel i sak, men inte riktigt det jag önskar med Ghostbusters. Känslan är att filmskaparna på det här sättet främst försökt tjäna mer pengar genom ett koncept de sett framgångsrikt. På det stora hela var jag därmed ett par aningar besviken.

 

Under dagen igår såg jag också dokumentären "Alfons bit för bit: En film om Gunilla Bergström". Alfons Åberg var ju en favorit när jag var barn. Den här dokumentären blev dock ingen favorit. Först och främst var inte Gunnilla Bergström med speciellt mycket, men allra mest för att analyserna av hennes böcker gav ett krystat intryck. Jag tvivlar inte på att Gunilla Bergström var socialist, men jag tror inte nödvändigtvis hon såg det som något dåligt att Alfons bodde med sin pappa i en lägenhet, eller att det egentligen var en grej. Det gör väl de flesta i städerna? Att Mållgan skulle vara en symbol för mamman tänker jag också är bullshit. Värst var dock när Veronica Palm kom in och pratade om att skolorna i förorten får mindre resurser än de i mer välmående områden, vilket är helt åt helvete fel. Sedan kanske inte de bästa lärarna söker sig till just de skolorna, men det är av andra anledningar. En annan intressant grej var att Gunilla Bergström byggde ett hus åt en gambier i Gambia :-). Jag ska dock inte analysera det närmare än så :-). Hursomhelst, Gunilla Bergström framstod som en person jag skulle uppskatta, lite egen, men dokumentären var inte i min smak.