The Stooges och Lena Nyman
Jag såg nyss klart "Gimme Danger - Filmen om The Stooges". Kanske inte den bästa musikdokumentären jag sett, men ändå sevärd. Iggy Pop och The Stooges är inga som jag har någon särskilt bra koll på, vilket gör att dokumentären ändå var värd att se. Jag har sett Iggy Pop live ett par gånger. Den första gången kommer jag inte ihåg så mycket av, men senast på Way Out West tyckte jag att han var rätt bra. Det var ju dock utan The Stooges. Det jag vill säga med det är att jag lyssnat en del på Iggy Pop genom åren, men inte mycket på The Stooges. Bias har haft lite koll på dem, så låtar har spelats lite då och då, men sällan hos mig personligen. Känns nästan lite tråkigt nu efter att jag sett dokumentären, för det är ett bra driv i musiken. Även om jag inte tyckte dokumentären var super gillade jag ändå intervjuerna med Iggy Pop, och det där dekadenta livet är trots alla dess nackdelar lite härligt :-). Jag uppskattade även att Iggy uttryckte något i stil med att han inte vill vara punkare eller något annat, utan att han bara vill vara. Där har vi något gemensamt :-).
Vad vill jag säga om Lena Nyman då? Främst att jag såg filmen "Lena" om henne i helgen. Hon verkar ha varit en härlig och komplicerad individ. En form av ibland önskvärd dekadens där också. Dokumentären om henne var även bättre än den om The Stooges.
Ett inlägg som är intressant för få, men härligt för mitt minne :-).
Kommentarer
Trackback
