För minnen och grunda analyser i stunden

Jag funderar på om rubriken ska särskrivas, men jag tror inte det.

 

En film från 90-talet i veckan är sannolikt bra för måendet. Jag upplever att de är befriade från påtryckande korrekthet. De är inte heller så verklighetstrogna, och mer gjorda för att underhålla. Det blir en skön verklighetsflykt. Igår såg jag "I skottlinjen" som jag skrev om för ett par veckor sedan. Det är en film från 1993 med Clint Eastwood, John Malkovich och Rene Russo. Kortfattat ska Malkovich mörda USA:s president och Clintan försöker hindra det. Rene Russo är med som kollega och kärlek till Clintan och för att visa att Clintan är en rätt vidrig karaktär, men som ändå lätt kan tacklas av en kvinna.

 

Malkovich är strålande, Clintan är 90-talsaktigt charmigt butter. Han säger saker till Russo som inte skulle funka idag, men som är befriande att höra och som Russo ständigt kontrar på. Det är charmigt!

 

Jag vill se fler sådana här filmer känner jag.

 

Jag tror inte jag hade sett "I skottlinjen" eller "In the Line of Fire" som den egentligen heter förut. Kanske delar av den, men sannolikt inte hela. Slutet var dock väldigt bekant.

 

Kul också att Clintan redan 1993 spelade en äldre man, och att han fortfarande lever.