För minnen och grunda analyser i stunden

Jag har under den senaste veckan sett några Beck-filmer, och nu är jag snart igenom alla som finns med Peter Haber som Beck.

 

Döden i Samarra - Kanske den sämsta filmen i serien. Mest en massa skrik och fånigheter. Säpo är fåniga, en del dialoger är ännu fånigare. Att en polis skulle förhöra någon när denne är helt blodig osv. Här ville jag nästan ge upp.

 

Den förlorade sonen - Beck är sjuk. Intressant tema med en kvinna som utnyttjar sina barn sexuellt. Klart bättre än den förra filmen.

 

Ett nytt liv - Det löser sig för Beck. Steinar är tillbaka lite mer. Lite mer av en gangster-historia den här gången med lite intressanta vändningar. Rätt bra!

 

Rage room - Bra underhållning, men otroligt långsökt historia. Inte för att manus brukar vara rimligt i Beck, men här blev nog sammanträffandena lite väl orimliga.

 

58 minuter - En annorlunda Beck med ett gisslandrama i en TV-studio och oväntade vändningar. Kul med ett nytt grepp och med en tjock Arn i en skurkroll.

 

De senaste Beck-filmerna har blivit lite bättre. Josef, Martin Wallström, är bra. Trots många brister är filmerna ialf underhållande. Peter Haber är ibland med väldigt lite, och varför Steinar ibland inte är med alls är svårt att förstå.

 

Jag har även sett dokumentären "Agatha Christies hemliga dagböcker". Hon verkar ha varit en tillbakadragen kvinna den kära Agatha.

 

Till sist har jag läst "Ett karibiskt mysterium" av Agatha Christie. Här blev det lite bättre igen efter några Marple-böcker som inte varit allt för imponerande. Fint att ha Miss Marple i huvudrollen och inte allt för många karaktärer.