För minnen och grunda analyser i stunden

Igår var det konsert, och den här gången de tyska hårdrockarna Accept. Det var ett tag sedan jag var på konsert nu, och det var första gången jag var på konsert i Fryshuset. En inte allt för imponerande konsertlokal, men men... Sliten, trång och dåligt med toaletter.

 

Hur kommer det då sig att jag går och ser Accept? Vad har de betytt för mig genom livet? Kanske inte så där väldigt mycket, men jag har en del minnen som jag vill skriva ned gällande bandet.

 

Jag gissar att bandet Accept kom in i mitt medvetande på mellanstadiet, eller något tidigare, på grund av Gabbe. Jag har skrivit om Gabbes musikinfluenser på mig tidigare, men mycket av den hårdrock som jag stötte på som barn kom från honom. Han har äldre bröder, så han blev som jag förstår det influerad därifrån. Vi är ju egentligen från en generation där hårdrocken var lite överspelad, men på grund av de som var några år äldre fick vi influenser från den "tuffa" hårdrocken.

 

Det tidigaste tydliga minnet jag har gällande Accept är från mellanstadiet. Vi hade då en topplista gällande musik på roliga timmen. Det var nog varje fredag. Jag är inte helt säker, men jag tror att det hänger ihop ialf. Gabbe hade ialf med sig några låtar med Accept till skolan. En av låtarna var "Son of a bitch". Det som gör att jag kommer ihåg det här är för att vi inte fattade vad det betydde. Jag minns det som att vi tolkade "son" som sol och "bitch" som häxa. Det blir ju en något annorlunda översättning än vad som egentligen menas. Jag tror även att vår lärare Jocke sedan förklarade att det nog betydde något annat :-). Jag minns det även som att Gabbe hade med någon mer låt, men jag kan inte komma ihåg vilken det var.

 

Nåväl, sedan dess har lyssnat en del på Accept, men i ganska liten omfattning, förutom på låten "I'm a rebel" som de inte själva skrivit, och som är mer av en punklåt. "Balls to the Wall" har jag även tyckt varit rätt bra genom åren, men något stort Accept-fan har jag inte varit genom åren.

 

Accept är väl främst kända för låten "Fast as a Shark" som var något av det snabbaste och hårdaste som släppts när det begav sig 1982.

 

Men får jag chansen att se de här gamla musik-influenserna live så tar jag dem, därav blev det konsert med bandet igår. Felix hängde på och vi hade en bra kväll. Först lite AW med några andra jobbarkompisar på Selmas för att sedan ta tuben till Fryshuset.

 

Förband var ett tjejband som spelade covers på Iron Maiden-låtar, och de var väl inte så imponerande, vid namn The Iron Maidens.

 

Jag måste även säga att jag hade lyssnat in mig mycket på set-listan till Acccept-konserten. Felix hade fixat en set-list på Spotify, så jag var väl förberedd inför konserten. Jag hade även blivit imponerad över att många av de nyare låtarna var så bra. Det gjorde att jag nästan kände igen alla låtar som spelades. De hade bytt ut ett par stycken mot andra låtar, men i stort var det de låtar jag hade förväntat mig. Jag saknade "The Undertaker" och "Son of a Bitch", men annars var jag nöjd :-).

 

Felix såg till att vi kom längst fram. Inte något jag egentligen gillar, och det var några gubbar som blev lite sura, men upplevelsen blir ju inte sämre direkt :-). Konserten var sedan fantastisk. Riktigt jävla tight, tre gitarrister och en Wolf Hoffman som föreföll vara på riktigt gott humör.