För minnen och grunda analyser i stunden

Ikväll blir det grejer med flera timmar Hur kan vi? Live på Intiman, det ser jag fram emot. Mer om det imorgon.

 

Igår och idag såg jag igenom "Världens historia: Djävulens erkännande" om Adolf Eichmann och rättegången mot honom i Jerusalem. Innan 2018-12-10, då jag enligt bloggen, precis hade sett en film om gripandet av honom i Argentina hade jag nog ingen större koll på honom, men jag blev då intresserad av hur rättsprocessen hade varit och googlade väl någon bild osv. Nu fick jag dock "äntligen möjligheten" att se en dokumentärserie om hela processen.

 

Det var, och är väl fortfarande, mycket snack om att Eichmann föreföll så normal, och att det därför var svårt att första att han kunde vara en person som organiserat massmord. Hannah Arendt var väl inne på det spåret. Jag har dock lite svårt att förstå hur den tolkningen har blivit som den har blivit. Nu var det förvisso bara klipp från rättegången i dokumentären, men Eichmann framstår definitivt inte som någon tjänsteman som inte ritktigt förstått vad han hållit på med. Han framstår mer som en störig psykopat. Jag hade väldigt svårt att känna någon som helst empati med honom. Förvisso går mycket av dokumentären ut på att han faktiskt erkänt sina brott i intervjuer innan, och som inte kunde användas under rättegången, så det kan väl ha påverkat, men jag har ändå svårt att förstå att andra inte tycker att han framstår som en mördare, eller vad en ska kalla det.

 

En hel del annat intressant i serien också, att tyskarna och israelerna samarbetade kring kärnvapen och att många judar såg förintelseöverlevare som personer som måste ha gjort något "dumt" för att komma undan.

 

För mig en mycket intressant dokumentärserie.