För minnen och grunda analyser i stunden

Vi börjar i andra änden. När vi var tillbaka efter gårdagens äventyr kikade jag på dokumentären "En värld av tänkare". Den handlar om Institute for Advanced Study där, sannolikt något förenklat, väldigt smarta fysiker och matematiker får möjligheten att göra lite vad de vill. Det för att kreativiteten ska spira. Jag hade hoppats på att det främst skulle handla om hur diskussionen hjälper tankearbetet och får idéerna att gå framåt, men det var mer enskilda intervjuer med några av de som arbetade där. 

 

Jag har varit inne på det många gånger förut, men jag antar att vi människor generellt tänker att de uppfattningar vi har om saker och ting är hyggligt rimliga, och att de flesta andra tänker ungefär som vi. Det senare är uppenbart fel, vi människor är väldigt olika när det kommer till hur vi uppfattar världen. Det förra är dock det som jag upplever som läskigt. För jag tänker att vi ofta grovt överskattar vad vi verkligen kan, och på vilka grunder vi bygger våra analyser. Det gör att många av oss lätt avfärdar andras synpunkter, och då gärna dömer andra utan att egentligen förstå varför de tänker som de gör. Ibland är det rimligt, men många gånger är det sannolikt felaktigt. Personligen tycker jag inte det är speciellt jobbigt att ta diskussionen med andra, och se varför de tycker vad de tänker, men det är väldigt jobbigt när det är tydligt att de inte vill förstå varför jag för den argumentationen som jag gör. Jag tror även många har den känslan och den uppfattningen om sig själva, och där brister vi människor, men inte alla. Vissa är bra på att lyssna och se saker från olika synvinklar. Trots det måste en ju välja vad en anser bäst, även om det finns många alternativ. Det är de människor jag uppskattar, som kan säga att de röstade på det partiet på grund av det här och det här, eftersom deras politik låg mest i linje med nuvarande värderingar osv, men att det ändå låg nära till hands att rösta på något annat, eller att de förändrats som människor och ändrat parti. Att däremot bara rösta på något för att det alltid varit så, eller följa en religion för att det alltid varit så, då blir det problematiskt, och jag tror att dessa människor har svårare att försöka bredda och/eller ändra sina världsbilder. ...och försöker de inte ta diskussioner för att de redan bestämt sig hur världen är beskafffad, då tror jag det är svårt att utvecklas som människa. Det tänker jag sedan utvecklas till att bli mer och mer fundamentalistiskt. Att om en bara har en världsbild vill en förstärka den så mycket som möjligt, inte utmana den.

 

Jag märker att jag blandar flera tankar här, men det jag vill säga är att vi måste våga ha ett öppet sinne och diskutera för att utveckla oss som människor. Jag märker även att jag mår dåligt när jag inte får göra det.

 

Något helt annat. Igår kväll såg vi den utmärkta filmen "Definitely, Maybe". Det är en romantisk komedi från 2008. Att jag inte hade sett den förut är mycket märkligt, speciellt eftersom jag till och med hade en period för några år sedan där jag försökte se de bästa komedierna, där många var romantiska. Filmen handlar om en pappa (Ryan Reynolds) som börjar berätta om sina tidiga filckvänner för sin unga dotter eftersom hon har lärt sig om sex i skolan. Dottern försöker sedan gissa vem i berättelsen som sedan blev hennes mamma. Det är ett fantastiskt bra manus och skådespelarinsatser. Förvisso är alla för snygga för att det ska kännas verkligt, men annars kan jag inte klaga på någonting. Filmen borde ständigt vara på topp 10-listor för romcoms, men det tror jag inte den är.