För minnen och grunda analyser i stunden

Det är fint att vara ledig på nationaldagen. Det känns rimligare än första maj eller alla de kristna högtiderna. Det är dock svårt att få en känsla varför nationaldagen ska firas? Jag skulle vilja ha en känsla av gemensam stolthet, att vi som är här nu har byggt något fint tillsammans. ...eller vill jag det? Det förra stämmer ju inte längre, och som sagt jag vet inte om det är något som blir bra i längden heller.. Jag har även svårt att känna/veta vad som är den rätta känslan... Jag kan längta tillbaka till en tid då det fanns ett vi. Hallsberg ska få ett McDonalds typ. Att vi gemensamt ska få något. Alla i bygden går till valborsfirandet, och alla känner varandra. Att det finns rötter och ett vi. Men är det kanske så fortfarande på mindre orter, har det någonsin varit så i en större stad? Känslan och verkligheten går inte alltid ihop. Men ialf, jag skulle önska att det fanns någon form av stolthet över Sverige, för det finns det väl inte längre, eller är det bara jag som känner så?

 

Jaja, jag får aldrig ihop det, men det beror väl på att jag inte riktigt vet vad jag känner och menar :-).

 

Det får bli lite uppradande av annat istället.

 

Igår såg vi dokumentären "Prinsessan Diana" som vi tänkt att se i säkert ett halvår, och den var riktigt bra. Jag är dock fortfarande enormt ambivalent inställd till Diana, men att hon måste haft det galet tufft kan nog ingen säga emot. Samtidigt upplever jag att det fanns en egoistisk trotsighet i Diana som stör mig, och tydligen många andra också. Lite som innan, få saker är digitala, allt är mer komplext, men det är så skönt att bedöma någon utifrån ett digitalt synsätt, men det blir bara fel, men jag vill ändå kunna göra det.

 

Lite samma är det med Fredrick Federley. Jag såg hans insats i "Persona Non Grata" igår. Jag är till skillnad från många andra imponerad över att han inte tar avstånd från pedofilen, men samtidigt har jag mycket svårt att förstå hur Federley lyckades hamna i den situation han gjorde? Jag har mycket svårt för guilt by association, men här har jag svårt att inte vilja tro att Federley har samma böjelser. Om så varit fallet borde det dock ha kommit fram vid det här laget. Det blir också en känslomässig ambivalens.

 

Men nu blir det lättare :-). Jag såg häromkvällen "Den japanska shungamålningen" från Beckserien, och den var i min värld rent objektivt inte så bra. Skurken blev som en James Bond-skurk som inte alls passar in i svenskt 00-tal. Behöver inte säga så mycket mer än så, men ändå, jag ser ändå alltid fram emot att se filmerna. Det är också lite märkligt, och är även det lite ambivalent :-).