För minnen och grunda analyser i stunden

Den här veckan har jag ätit gratis två gånger. Det började med att vi i tisdags inte kunde betala vår lunch på Mathildes här i Sumpan. Då förstod vi det som att det var något tillfälligt fel och vi fick information om att vi skulle få betala någon annan gång. När vi gick dit idag för att äta igen, och även betala den förra lunchen, kunde vi åter inte betala. Nu fick vi dock information om att restaurangen gått i konkurs och att vi sannolikt inte kommer behöva betala. Lite märkligt, och vi får väl se om det blir så. Det är rätt mycket folk som äter på restaurangen också, så antar att ingen har kunnat betala under några dagar... Något sådant har jag inte varit med om. Antar att konkursen och svårigheterna med att betala hänger ihop.

 

Det var dock bara en detalj. Igår var jag och såg Scorpions på Globen. Flera av Scorpions låtar tillhör mina tidigaste riktiga musikminnen, speciellt "Wind of change" och "Send me an angel". Det är låtar som länge var en självklarhet för mig att ha med på listor med bra musik. Att låtarna fastnade så starkt beror säkert på att de släpptes i anslutning till ett mer riktigt musikuppvaknande på mellanstadiet, plus att Scorpions även var ett hårdrocksband, så det var ju även lite tufft.

 

När jag blev äldre upptäckte jag fler låtar med bandet, och de nya favoriterna blev "Rock you like a hurricane" och den med något cheesy text "Rhythm of love" :-). Den senare lyssnade jag väldigt mycket på under lumpen-tiden om jag minns det rätt.

 

Under den något identitetssökande tiden under gymnasiet och några år därefter satt jag mycket och letade efter gamla bra hårdrockslåtar, istället för som många andra gå all in i indiepop-musiken. Det var därför jag hittade fler bra låtar med Scorpions att tycka om.

 

Därefter har väl bandet inte haft någon större betydelse för mig, fram till nu då :-). När jag såg att de skulle komma till Sthlm kände jag att jag borde gå och se dem, men att det var långt ifrån ett måste. Det är dock ofta bättre att göra något än att inte göra något, så för någon vecka sedan köpte jag en ståplats för konserten igår. Jag lyssnade in mig på låtarna som skulle spelas, och upptäckte att även några låtar från den nyaste skivan var rätt bra, speciellt "Rock believer".

 

Jag blev lite förvånad när jag häromdagen upptäckte att båda frontfigurerna i bandet, Meine och Schenker, är födda 1948. Jag trodde inte att de var så gamla, men det gjorde att det kändes ännu viktigare att gå och se dem. Att Mikkey Dee skulle sitta bakom trummorna gjorde inte heller saken mindre intressant.

 

Konserten då? Jag hade som sagt ståplats, och där fanns det rätt gott om plats. Sittplats var nog rätt slutsåld, men på ståplats fanns det mer plats än jag trodde och jag kunde utan större svårighet ställa mig några få meter från scenen. Trots åldern på Meine höll hans röst riktigt bra och alla var pigga på scen. Det är även ett rent nöje att se gitarrvirtuoserna, där den andre gitarristen Jabs överträffade Schenker. Det är svårt att säga vilken låt som var bäst, och jag saknade ett par favorit-låtar, men "Big city lights" blev bra live och alla bandets ballader är något utöver det vanliga.

 

Även om jag stod bra och såg bra hade jag ett något irriterande gäng av tjejer och killar i 20 något år plus runt mig, som kom precis när konserten hade börjat. De verkade intresserade, men vissa var rätt packade, så det blev lite väl pratigt osv. Jag förstår dem, jag har varit där också, men nuförtiden vill jag att folk som går på konsert främst fokuserar på musiken :-).

 

Det är väl lite av en nackdel med de här banden som har superhits. Många går och ser dem fast de inte har någon större relation till banden, utan mest för att de kan och gillar någon enstaka låt. Sedan bryr de sig inte så mycket under resten av konserten, eller egentligen inte alls. Jag har som sagt också varit där, men det är störigt :-).