Värme
Nu verkar det som att det ska bli en ganska varm natt, och det oroar mig. Jag vill ha det svalt och skönt under nätterna.
Igår såg jag den gamla dokumentären av Tom Alandh "Vi som överlevde Rågsved" från 2008. Den handlar om gamla knarkare och alkoholister från Rågsved. En får nästan känslan av att alla blev missbrukare som bodde i Rågsved. Det är en mycket fin dokumentär, och speciellt allt foto från förr. En sak som slog mig var att det kanske var lättare att hamna i drogträsket förr när det inte fanns så mycket annat att göra än att hänga med kompisarna på stan. Idrotten fanns säkert, men det fanns inte lika mycket TV och spel att roa sig med, vilket kanske gör att influenserna och motivationen att missbruka minskar? På den tiden kanske en lokal därmed skulle göra nytta, men vilket inte gäller längre? Det som var mest intressant var dock att åter se hur snabbt Sverige förändrats. Mycket i dokumentären handlar om Rågsved i början av 70-talet, och alla verkade vara svenskar som bodde där då. När dokumentären sedan spelas in 2008 verkar det mer blandat, medan det nu sannolikt är en stor majoritet utlandsfödda. Vad händer med en plats där ingen har sina rötter? Där ingen, eller få, har bott länge, och det byts ut folk hela tiden? Jag tror det är en aspekt, som inte glöms bort, men som bör vara ännu viktigare i dagens diskussion om våld osv. Rötter och demografi.
Jag såg även serien "Terroristen Philip Manshaus", norrmannen som mördade sin adoptivsyster för att sedan försöka mörda muslimer i en moské, men som lyckligtvis blev övermannad av en äldre man och inte lyckades med sin plan. Han är en person jag blir äcklad av, påminner lite om Breivik. En sökande person som måste leva inom strama ramar för att få ro. Det är väl mest synd om sådana personer, men mig äcklar dem mest. Intressant serie, men inte speciellt munter.
Kommentarer
Trackback
