För minnen och grunda analyser i stunden

Det jag menade var att smaken inte var något utöver det vanliga, men den här var nog storleksmässigt något utöver det vanliga :-).

 

På fredagsmorgonen låste även Valle in mig på vårt rum. Hon gick lite före, och dörren låstes genom ett hänglås på ett regellås. Hos satte därmed på regeln utan att låsa, men det gjorde att jag inte kunde komma ut :-). Trots att jag inte kom på 20 minuter föranledde det ingen reaktion från henne, men till slut lyckades jag ropa från fönstret på en av instruktörerna, så att jag blev utsläppt :-). 

 

På flygplatserna i Indien, som på många andra ställen, måste en visa pass och biljett innan en går in i själva terminalen. Den här gången hade vi dock inte fått några boarding-pass, trots att vi var incheckade. Det gjorde att det blev lite strul med vakten. Han var inte dum på något sätt, men pratade ingen engelska, så det var lite struligt. Han ville nämligen se ett boarding-pass som han kunde jämföra med våra pass. Till slut löste det sig genom att han hämtade en stor utskriven lunta med papper där typ allas namn fanns som skulle resa från flygplatsen under dagen. Där hittade vi våra namn och blev till slut insläppta. Vi var dessutom i så god tid att det aldrig blev stressigt.

 

Emirates tog oss sedan hem utan större konstigheter. Nu var planet från Dubai till Sthlm betydligt mer fullt än på vägen ned. En märklighet är att Emirates serverar maten olika. De som har specialkost får maten säkert en timme innan alla andra, så jag och Valle fick aldrig äta tillsammans, vilket var rätt tråkigt. Annars var det gott om plats och fina plan.

 

Några tankar om Indien på slutet. Även om det finns massor av intressanta saker kvar att se i Indien är jag inte direkt sugen på att åka tillbaka. Det kan givetvis bli så, men nu är det inget som direkt lockar. Vi har haft det jättebra, men smutsen, tutandet, värmen, alla som ska ta foton osv, gör att det blir lite för mycket för min del.

 

Jag har även lite svårt med den relativa orättvisa som finns i "fattigare" länder. Alltså att många av de som bor i Indien har det klart sämre än vad jag har det ekonomiskt och inte har samma möjligheter att resa till mitt land som jag har till deras. Det är en orättvisa som gör att jag mår lite dåligt. Jag tycker det är rimligt att vi har visum så länge vi har det asylsystem som vi har, men känslan av orättvisa är ändå stor. Då menar jag inte att min känsla är jobbigare än hur, i det här fallet, många indier sannolikt känner sig. 

 

I övrigt var hotell många gånger rätt dyrt i Indien, men mat väldigt billigt, och eftersom det finns så mycket arbetskraft är mycket annat också väldigt billigt. Ett exempel är han som körde oss från Delhi till Agra och tillbaka. Enligt honom, vilket jag tror på, fick han bara lön genom dricks. Det var inte hans bil osv, han körde bara, men han fick ingenting för det förutom det han fick av oss, och då spenderade han mer än en hel dag med oss. Vi gav rätt mycket dricks, och även om jag ofta är rätt cynisk till människors utsagor är det mycket här som gör att jag faktiskt tror honom.

 

Jaja, efter att 2010 tänkt att åka till Indien blev det av 2023. Även om sannolikt mycket har hänt i Indien sedan dess är det ett land som fortfarande är intressant att besöka. Det är fortfarande kor på gatorna osv, så mycket av de "gamla" stereotyperna finns kvar. Å andra sidan byggs det massor och Indien har verkligen framtiden för sig. 

 

En intressant grej med att komma hem är att allt känns så tyst, nästan robotlikt. Inget tutande i trafiken osv.