För minnen och grunda analyser i stunden

Det har varit en intensiv helg, och jag får dela upp den på minst ett par inlägg.

 

Direkt efter jobbet i fredags tog jag tåget till Örebro. Där mötte jag upp hela familjen Wåke på Saluallen för mat och ett par öl. Som grädde på det moset träffade jag även Nisse och Bias där. En kul anekdot var att jag inte kände igen Bias på en gång. Han hade ny frisyr :-).

 

Att jag var i Örebro berodde på en konsert med Noice. Jag har tidigare i oktober 2020 skrivit ett kort inlägg om Noice, och jag har inte så mycket att tillägga nu gällande den delen. Förutom att jag efter det inlägget köpte vinylen "Bedårande barn av sin tid" och blivit mer imponerad av bandets texter.

 

Dagens Noice är rätt långt ifrån det som en gång bildades i Gustavsberg och sedan blev stora i Sverige i brytpunkten mellan 70- och 80-talet. Både sångaren och keyboardisten från den tiden är döda, men kvar är Peo Tyrén och Robert Klasen. I dagens uppsättning är det Charlie Grönvall på sång.

 

Konserten var en på pappret sittande konsert i Konserthuset i Örebro, det var dock en mycket pigg publik, så vi stod och hoppade säkert halva tiden ändå.

 

Konserten var utmärkt. Låtmaterialet är riktigt bra. Som jag sa förut hade publiken svårt att sitta ned, och då var nog medelåldern runt 50, varav de flesta nog även var en bit äldre än så. Under konserten visades gamla foton och videoklipp på Noice, samt att Peo Tyren hade lite längre mellansnack om hur Noice blev kända och hur det var under deras storhetstid. En mycket lyckad kombination av bra musik och historia. Charlie Grönvall var duktig, men ocharmig. Det är som att han har kunskapen, men inte personligheten för att vara intressant.